Kvällarna är ljumma fortfarande. Nätterna svala utanför det nattöppna fönstret. Jag tar plats i solen om dagarna och njuter av skön sommarvärme. Luften är klar, fåglarna har dragit ner tempot och det råder skön eftersäsong. Av ovädret i början av veckan minns jag ingenting.
Det är tredje oktober och sista dagen i Murviel för den här gången. Jag har tankat styrka, ägnat mig åt eftertanke och min kokande hjärna har fått helt nödvändig vila. Förhoppningsvis kan den därför vara till större hjälp framöver. Det här är det riktigt fina med att vara med franskt hus – att kunna fly för en stund till behagligare temperaturer när minusgraderna gör sig påminda där hemma om morgnarna.

Som vanligt har jag inte hunnit med hälften av det jag föresatt mig att göra, eftersom jag varje gång härnere blir så upptagen av att njuta! Men våra carte bleu är fixade och – j’ai une voiture française maintenant! Många timmar på prefekturen och finanscentret i Bèziers, med en avslutande tur till maireriet idag, krävdes innan jag nu till slut har mitt tillfälliga franska carte grise i handen. Bilens svenska registreringsbevis är borta, om ca en vecka kommer de riktiga pappren och då far Sandrine iväg och fixar de nya registreringsskyltarna.
Bortsett från det irriterande namndebaclet, så har det gått väldigt smidigt och alla de franska ämbetsmännen och -kvinnorna jag mött har varit hjälpsamma, förstående och med ett formidabelt lösningsfokus.

Ikväll blir det en tur till Pezenas igen. För att uträtta de ärenden vi inte lyckades med i måndags, när regnet hällde och butikerna var stängda.