Etiketter
barnbarnsliv, Bertil och bror, Bliss, semesterbestyr, vattendjur
Det är intensivt barnbarnshäng som gäller nu.
Ganska, men ändå rimligt tidig första frukost, följt av förberedelser inför dagens första bad är starten på i stort sett varje dag;
Familjen
L på badsemester
Toalettbestyr, insmörjning av exponerade hudytor, på med UV-dräkter, simdynor, hattar och badskor och så en oerhört rask vuxenvariant av samma sak. Någon vuxen får undan frukost, bäddar undan och ansluter sedan till förmiddagens poolliv. L far och handlar, comme d’habitude, och sedan avlöser måltider, middagssovningar, mellis och bad varandra tills dagen landar i sammetslen kväll.
Minstingen hängde i länge men somnade till slut i mammas famn medan åska och blixtar lyste upp himlen långt bort. Det blåste upp rejält för en kort stund och vi frös faktiskt lite medan det varade.
Med bordsduken över paddan i skydd mot de ynkliga regndropparna
Några regndroppar fick vi på oss men något oväder blev det inte av det och vi kunde ganska snart kasta av oss de tunna filtarna igen.
Så mycket tid till bloggande blir det inte – det här lilla inlägget har jag knåpat på i två dagar! Men det är kanske lika bra, för några spännande utflykter eller idogt socialiserande med grannarna har jag inte att berätta om.
En snabb barnbarnsapéro light har vi hunnit med och visst är bygrannarna snälla nog att komma och titta till oss, så inte går det någon nöd på oss alls.
Och båda småprinsarna har utvecklats till riktiga vattendjur, så det är i poolen ni hittar oss när det inte sovs eller äts.
En ny kyl har vi kostat på oss för att klara av att kyla all dryck som vi skvalpar i oss. Den kom med leverans från Boulanger imorse, inburen av två herrar som fick riskera liv och lem för att ta sig över vår hårt trafikerade gata och in genom vår knarriga, rostiga grind.
På byns cave var det tapas och degustation ikväll och dit skickade vi ungdomarna, medan vi tog hand om småttingarna en stund. Det var säkert trevligt på caven men nattningen drog ut på tiden och päronen kom inte iväg förrän sent, så istället blev det en kort, gemensam sväng förbi Café Nouvel för att åtminstone för en kort stund visa omvärlden att vi är på plats i murvelbyn.
Det är precis så där myllrande stökigt och härligt i huset som jag vill att det skall vara. Det kommer att eka tomt när de far men det dröjer som tur är ett bra tag till.
Nu stänger jag dörren om natten och går för att knoppa – de andra sover redan medan jag nattugglar mig ned i varv.
Bon nuit, mes amis,
