Det är fullt på parkeringen utanför Kistamässan när jag rullar in denna gråa februarilördag och inne i mässhallen trängs besökarna. Mitt tredje mässbesök för utländska hus gör mig inte precis till någon mässexpert, men jag noterar ett annat surr, en lite annorlunda förväntan i den koldioxidstinna luften än vid de tidigare två besöken.  Jag dristar mig ändå till att tolka det som att de många utställarna snart kan börja gnugga händerna igen, om de inte redan gjort det. Det är många bestämda steg som trampas, många engagerade ryggtavlor och animerat gestikulerande försäljare som flimrar förbi mina ljusblå.

Jag blir inte så förvånad. På mässgolvet, med nyss nedfälld duffelhuva, tumvantar nedstoppade i fickor och med bruna slaskpölar runt mina svårt anfrätta vinterkängor, konstaterar jag att ute råder ett formidabelt mäklarväder:

Fullt på parkeringen…

Arma Tricolor, en sådan groteskgrå bakgrund!

Allt som lever här dör, hette en pjäs som yngsta dotter S regisserade för ett par år sedan…

Inte mycket som är förlåtande i en sådan här miljö – har det framgått att jag inte är någon fan av stockholmsvintern?

Myspys i Kista en lördagseftermiddag

Vem vill inte fly undan sådant, om så bara för en liten stund? Vem vill inte fantisera om sin lekamen lojt utsträckt på en fransk takterrass, invid en spansk pool eller en tailändsk strand med kritvitsand och med sin alldeles egna ”sommarstuga” alldeles nära?

Högt tryck hos Ewa i Franska Hus’ monter

Ett kursgårdsalternativ, kanske…?

… eller det här?

Eller varför inte ett hus till i Murviel?

Besöker man en sådan mässa, ja då kan det gå som det gick för oss; plötsligt en dag upptäcker du att du impulsshoppat ett franskt vinbondehus och att det svenska taket över huvudet är på väg att försvinna! Det är då du lika impulsivt shoppar en lya på sjätte våningen mitt i en byggarbetsplats och upptäcker att det går ju bra det med. Åtminstone om du också har det där franska huset… Då går det till och med bra att traska upp och ner sex våningar för att hissen gått sönder av allt grus som dras in så här års. Ah, svensk vinter! Härligt!

Impulsköpa hus och lägenheter – är vi miljonärer, eller?!?

Alls icke!

Det är bara kombinationen av en eurokris och en stabil svensk bostadsmarknad som spelade oss i händerna. Och en och annan skruv lös, kanske. Så här i efterhand är jag lite stolt över att vi vågade språnget. Och glad. Hade vi tänkt efter, sutte jag nog fortfarande håglöst stirrande ut genom fönstret på vår snötäckta villaträdgård.

Kanske hade vi investerat i en snöslunga. Kanske hade vi glasat in altanen. Alldeles, alldeles säkert hade jag längtat bort.

Nu skall jag istället korka upp en flaska Fat Bastard från Languedoc och sätta mig bekvämt till rätta i stolen med fårpäls med Rivieranytt i knäet. Magasinet har ny chefredaktör, mer annonser, fler sidor och ser riktigt lovande ut

Fin lördag på er, därute; wherever you are.