Åttiosex ”views” säger statistiken för antal sidvisningar på bloggen idag och jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt roligt att faktiskt bli läst! 86 är fler än dem jag vet följer bloggen så jag blir lite nyfiken på vilka ni är, måste jag tillstå!

Murvelhuset upptar annars en stor del av mitt medvetna jag just nu och om det är något jag gärna vill, så är det att dela mina upplevelser med många. Så här när nyhetens behag ännu har ett fast grepp om mig, vill jag trumpeta till alla att det finns något bortom aprilslask och minusgrader, så släpp snöskoveln och gör som vi! Jag inser dock att så enkelt är det inte; det bara råkade vara rätt för oss just nu, utan att vi egentligen förstod det ens när allt var klart.

Snabbt som attan har det gått och trots att hjärtat fått råda mer än hjärnan, verkar det som vi också på alla möjliga andra sätt gjort ett riktigt val. I lokalblaskan Midi Libre berättar de om låga fastighetspriser i området senaste tiden och jag måste tillstå att jag dagligen under vår nyliga murvielska tvåveckorsvistelse har förundrats över hur mycket hus vi fått.

Vem hade trott det här när jag första gången stiftade bekantskap med Languedoc i lilla byn Cessenon-sur-Orb tillsammans med Å och barnen för 12 år sedan?

Inte alltid fel att vara känslostyrd, uppenbarligen!