Jag tänker att när motivationen är på topp, så kommer det att gå av bara farten. Kurslitteratur för i runda slängar ett par långsjalar är beställt och snacka om att bege sig tillbaka till ruta noll, åtminstone i ett avseende; 1981 klev jag, på lätt darrande ben, in på Institutionen för klassiska språk på Stockholms universitet för att försöka bli lärd. Klassiskt lärd skulle jag, en bruksunge, bli, hade jag tänkt mig. Om jag nu blev så lärd vet jag inte men min utbildning fick jag och har bara ibland längtat efter mer av den varan.
Men nu får jag för mig att jag, trots heltidsjobb och andra deltidsstudier för att bli en bättre(?) skolboss också ska se till att lära mig det där vackra språket utan vilket jag är helt hänvisad till andra fransktalande för kommunikation. Sånt går ju inte an för en som har ganska välsmort munläder annars och därmed kommer jag till det där med ruta noll; klassiska institutionen har sedan jag läste slagits samman med den för romanska språk, så när jag nu anmält mig till förberedande kurs i franska, är det mina gamla studiehoods jag återvänder till.

Dessutom blir jag kursare med minstingen, som också ska se till att kunna prata med fransoserna. Häpp!