Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: Läsning

Omöjligt blå himlar, as ever

11 måndag Okt 2021

Posted by murvielklotter in Byliv, Hunden Stina, Läsning, Murvelhuset, poolliv, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

antikmarknad, flörtiga vädergudar, Jus de chaussettes, Pezenas

Ödetomten hos grannen…

Söndagen häromsistens var ingen stillsam affär- men härlig! – så imorse blev det sovmorgon ända till 8.30. Jag var ganska trött, men trots att jag formellt sett ägnar mig åt att beta av sparade semesterdagar, så krafsar Luther på axeln åt sådant slöande. Jag tycker ju egentligen inte med mitt förnuft att avkoppling är detsamma som slöhet, men något slags ryggmärgsreaktion från hektiska år bakom mig ger sig nästan alltid till känna, om jag en helt vanlig måndag inte genast kliver upp och gör mig nyttig.

Kanske är det till och med kommentarer från familjemedlemmar under min tonårstid om att jag var lat och slarvig, som rotat sig så till den milda grad att jag fortfarande dras med den självbilden? Men vem var inte på sitt slarvigaste och tröttaste under tonåren?

Oavsett, så är det länge sedan jag by default var lat och slarvig.

Men njuta kan jag!

Och glad blir jag varje gång vid anblicken av en omöjligt blå förmiddagshimmel över grannhusets ödetomt. Vi har haft ett par dagar med lite moln men i övrigt har vädergudarna flörtat skamlöst med oss. Igår försov vi oss lite men kom ändå iväg till antikmarknaden i Pezenas före nio, så det godkänns. Det är spännande att navigera mellan de många torgstånden och jag förvånas över kvaliteten det mesta håller.

Vi var på jakt efter en spegel att hänga över öppna spisen och hittade en, men blev för snåla för att bära hem den 450 euro dyra skönheten. Så vi gjorde inga affärer och jag är ändå ganska nöjd med det.

Vi stötte på flera bekanta under vår antikvandring,

och det är förstås alltid trevligt och med oss hem fick vi till slut ändå ett gäng surdegsbaguetter, grönsaker och en tårta till kvällens kräftkalas.

Vi slurpade, åt och drack oss igenom kvällen och sorlade bort flera timmar i skenet av stearinljus och alltmer tummade vinglas men utan en tanke tänkt på fuktskadan som håller oss duktigt syssel­satta annars.

Och vovven var lycklig över sällskapet! Hon har snart löpt färdigt och har hittat tillbaka till sitt spralliga, kramiga, glada och sociala jag.

Idag läste jag Jus de chaussettes vid poolen, hängde tvätt ute i solen

och frustade ikapp med Stina i värmen. Jag latade mig en stund, alltså. Jag sa ju aldrig att jag inte också äger en latmasks formidabla förmåga med jämna mellanrum!

À bientôt!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Riktig murvelsommar …

07 måndag Jun 2021

Posted by murvielklotter in Läsning, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina, Väder

≈ 2 kommentarer

Etiketter

fjärrjobb, Murvelsommar, poolliv, Saint-Chinian revisited

… blev det till slut. En sådan som bjuder på dallrande värme dagtid och ljummen dito när det börjar bli kväll. Jag har landat på min terrass för att avsluta dagen, efter åtskilliga timmar nedsänkt i vatten varvat med lite jobb i skuggan ute i trädgården.

Jag hade tänkt hinna med en tur till snickaren i byn för att diskutera dörrar men det var helt enkelt för skönt att bara skrota runt i trädgården och varva småfix med feelgood-läsning vi kanten av den turkosa. Det är vansinnigt skönt men helt kan jag inte koppla av. Intensiva dagar väntar och jag måste vara väl förberedd. Jag är det egentligen redan men det hjälps inte; njutning av det slag murvelträdgården bjöd på idag är ju nästan oanständigt. Lite sådär, inte skall väl jag?!? Får jag verkligen?

  • Hjälper husse bli torr efter badet…
  • Sen eftermiddagssol
  • Tidig kväll

Av den planerade längre vistelsen blev det som bekant hackemat och det gör att den totala avkopplingen inte infinner sig. Nu är inte det hela världen, för den räknar jag med att få i sommar. I Murviel liksom på Tjörn, med avstickare lite hit och dit även där uppe i norr.
Om måndagen varit lugn, även inräknat några timmars jobb, var gårdagen lite mer aktiv. Jag for till marknaden i St Chinian för första gången på nästan två år. Förra sommaren vågade jag inte med covidmolnet hängande över oss på ett annat sätt än i år. Men nu var allt sig precis likt, om man bortser från de förhatliga ansiktsmaskerna.

Myllrande folkliv, fullt på parkeringarna, härligt caféhäng och ”min” tvålfarbror på plats.

Jag köpte många tvålar, liksom för att kompensera för att jag inte haft möjligheten på så länge, sedan traskade jag vidare, köpte presenter och insöp lyckligt atmosfären. Jag funderade inte ens på om folk höll avstånd, tänkte inte på viruseländet över huvudtaget där bakom min mask. Det kanske var obetänksamt av mig, men också befriande. Trots allt tror jag inte att jag var oförsiktig; det lätt ängsliga beteendet har liksom naglat sig fast utan att jag riktigt förstått att det är så det blivit.
Efter några söndagstimmar hemma, for vi sedan vidare till Alignan du Vent för en nationaldagsapéro hos Inger och Börje. Där satt vi och njöt i skuggan under wisterian,

medan Stina gick på upptäcksfärd på egen hand i deras smått magiska trädgård.

Både jag, L och vovve var mycket nöjda med den utflykten!

Samtidigt som bykyrkans klockor slog tio, tystnade gatan och fåglarna likaså. Det är som på en given signal, det där. Tornsvalorna kvirrar, dyker och fyller skymningstimmen med sin högljudda låt men när mörkret tar över, så stannar all aktivitet upp. Cikadorna har inte kommit upp ur sina hålor ännu; riktigt så varmt har det inte hunnit bli och lite kan jag sakna dem. Deras gnisslande gör kvällarna trygga, liksom hemtama.
Snart åker vi hem. L och hund i bil och jag med flyg för att hinna hem till alla aktiviteter. Först åker vi och tar PCR-test inför våra respektive resor. Jag behöver det egentligen inte men tänker att jag lika gärna kan ta det innan avfärd istället för på hemmaplan, där det rekommenderas såväl test som karantän efter hemkomst. Och sen test igen. Testlistan börjar bli lång i min covid-app i telefonen…

Två är positiva; en för pågående infektion i mars och en för antikroppar 1 maj. I övrigt har testerna varit så negativa de kan vara.
Det blir en hattig murvelsommar i år, mest på grund av roliga saker framöver men visst hade jag föredragit en oavbruten majvistelse. Och framförallt en frisk mamma.
En linneskjorta fick jag till slut på mig mot kvällssvalkan men nu har jag dragit mig in i huset. Det är trots allt inte högsommar med franska mått mätt riktigt ännu. Men nästan!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Efter regnet

05 lördag Jun 2021

Posted by murvielklotter in Läsning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

IKEA, Leroy Merlin, studenten på fjärr, Transavia

Jorå, det har regnat på oss och det har varit tämligen ostadigt väder de senaste dagarna men idag var ordningen återställd. Himlen återfick sin rätta blå färg och simturerna i det silkeslena turkosa har blivit många.

Vi får en hel del gjort också, eftersom vi faktiskt är ganska så tidigt uppe nu för tiden. Stina tittar förnärmat på oss när vi kliver upp om morgnarna och tycker att vi visst gott kunde sova en stund till. Men morgontimmarna på terrassen och i trädgården vill jag inte missa; de gör sig som allra bäst då. Långa frukostar ackompjerade av fågelkvitter är ett alldeles formidabelt sätt att starta dagen på.

Med kråset smörjt for vi i förmiddags iväg till Cazouls för att hämta en leverans och sedan for vi vidare för att införskaffa en terrassmarkis till poolhuset. DET gick över förväntan; en handvevad mörkbeige 4 meter bred sak med 3 meters utfall är beställd till den ringa kostnaden av 200 europeiska pengar. Inklusive frakt. Vi känner oss ohemult nöjda och längtar nu efter skugga över den nya utemöbeln invid poolen.

På måndag skall ny täckning till tonnellen vid matplatsen införskaffas. Den gamla ger inte längre särskilt mycket skugga och dessutom har den börjat skräpa ner.

Sol, väder och vind tar på materialen härnere och vi har fått jobba på ganska duktigt för att få ordning på saker och ting. Som poolhusköket, till exempel, där vi stöter på ständigt nya detaljer som måste lösas. Bland annat kunde vi inte hitta synnerligen väsentliga delar till avloppsrören under den nya vasken. Det är länge sedan den monterades,

  • Sommaren 2019

och under tiden försvann minnet om var jag lagt de saknade delarna. Minnet om hur ordentlig jag faktiskt är, ja det försvann det också 😇

Alltså for jag till Ikea för att skaffa de saknade delarna, tvingades köpa hela kittet igen ( ingen stor sak, trots allt; det kostade bara en spottstyver), for hem och fick snabbt de saknade delarna på plats. Lättnaden jag kände gick att ta på men säg den lycka som varar! Anslutningen till de gamla rören fungerade ändå inte och jag gav upp, ringde rörmokare Gary och dök ner i poolen istället. Gary kommer på tisdag och då hoppas vi att följetongen iordningställande av poolkök är till ända.

När jag sedan tog itu med att städa hyllorna i poolköket, hittade jag en redig burk med lock innehållande … de saknade delarna.

Tänk om jag hade gett mig i kast med hyllstädningen först, då hade jag sluppit turen till Ikea. Fast då hade jag ju inte haft de fina sittdynorna till smidesstolarna, förstås, så det var kanske lika bra.

Jag är en smula uppstressad efter de senaste veckornas många turer och har haft svårt att släppa alla de måsten jag fått för mig måste lösas med en gång. Dinglegymnasiets andra kull tog studenten igår och jag tvingades välja bort att delta i den. Det kändes märkligt men det gick inte att lösa på annat sätt. Jag höll ett fjärrtal på deras avslutningslunch i torsdags men det är ju inte samma sak.

Nu var troligen just det viktigare för mig än för studenterna men det liksom kröner ett covidår som ställt det mesta på ände. Avslutning med medarbetarna hoppas jag kunna få till ändå, så Murvielvistelsen får stryka ytterligare på foten.
Om en knapp vecka testar jag Transavias rutt Montpellier-Stockholm och stannar i Sverige tills det närmar sig midsommar. Den senare hoppas vi kunna fira i Murviel. Det blir i så fall första gången sedan vi blev med murvelhuset; midsommar har varit förbehållet S, E och vänner men denna sommar har de annat för sig; en aldrig så liten flytt och förberedelser inför en ny liten familjemedlems ankomst blir viktigare än midsommar i Murviel.
Jag skall snart låta örat möta kudden men dröjer mig kvar ute i ljumma kvällen lite till. Stina sover vid mina fötter och grannarna sorlar. Tornsvalorna har flugit färdigt och lugnet sänker sig över vår lilla by. Jag tittar på mitt klotter och inser att oväsentligheterna slåss om radutrymmet. Tror bestämt att jag varit ordentligt avkopplad idag. Så avkopplad att kan läsa feelgood med behållning …

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Never a dull moment…

07 fredag Maj 2021

Posted by murvielklotter in Jycken, Läsning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 1 kommentar

Etiketter

iordningställande av huset, Tredje åldern

Jag ligger i mörkret och lyssnar på en kvillrande näktergal(?) medan jag stryker med handen lätt över den sovande hundens päls. Stina ligger nära, nära och sticker in nosen mellan min kind och huvudkudden. Det är så hjärtknipande sött att jag blir liggande alldeles stilla för att inte störa henne, trots att ena armen somnat och axeln molar en smula. Jag är så otroligt tacksam över ynnesten att få tillhöra Stinas flock. Så självklar hon redan är!

Ensamma ugglan gör sitt bästa för att överrösta den kvillrande fågeln men lyckas inte. Inga andra ljud stör heller, eftersom couvre feu:n håller byinvånarna hemma.
Vår gata är vanligtvis livligt trafikerad, inte mitt i natten, förstås, men enstaka bilar brukar ändå bryta tystnaden med jämna mellanrum. Glada röster i natten brukar också höras när bybor passerar vårt hus på väg hem från Café Nouvel eller något annat trevligt.
Men inte nu.
Det är nästan kusligt tyst, om det inte vore för de energiska fjäderfäna därute i natten.

Jag och naturljuden utanför, hunden intill mig och L:s sömniga andetag.
Jag har haft svårt att somna sedan vi kom ner till Murviel. Tankarna flyger, det är mycket att göra i huset, jobbet skall ha sitt, och franskan. Och mamma därhemma mår inte så bra och oron för henne gnager. Jag försöker hjälpa till på distans men det går sådär. Anteckningsfunktionen i telefonen fylls med nummer till biståndshandläggare, en sköterska och med min systers redogörelser av vad doktorn sagt och vad mamma behöver.
Utökad hemtjänst eller särskilt boende? Vi får se.
Min närvaro kommer att krävas i närtid, frågan är bara när jag kan göra mest nytta.
För att vara beredd på att snabbt dra norrut igen, skyndar jag på med det som behöver fixas; köket och stora rummet är röjt och hjälpligt städat.

Inget finlir än så länge men bra som utgångsläge vidare inredning.

Tre fönster återstår att putsa, gardiner skall tvättas och komma på plats, väggarna skall få tavlor och pynt men det får verka fram lite. Tycker alltid att det är läskigt att sätta upp saker på nymålade väggar!
På tisdag kommer Will, en av hantverkarna från i somras, och sätter dit handtag och knoppar på köksskåpen och vi bockar av en hel del på vår att-göra-lista.

I helgen skall poolområdet få sig en välbehövlig genomkörare och sedan skall jag nog unna mig några timmar med en bok under ett parasoll. Jag har sparat på Emma Hambergs Je m’appelle Agneta för just sådana tillfällen.

Hon lär ha låtit sig inspireras av La Belle Vue i Neffiès när hon skrev den, så det blir en bra inramning för läsning av den, tänker jag!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

När bloggarn leker litteraturkritiker långt från bokmässan

30 lördag Sep 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Läsning, Om dagsläget

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Bokmässan, demonstrationen i Göteborg, Elena Ferrante, feminism när den är som bäst, Jan Guillou, nostalgi och tillfälligheter

Jag är inte på bokmässan. Jag är både för trött denna lördag och för bekväm – eller för feg(?) – för att ge mig in i det som visade sig bli minst sagt turbulent.

Jag känner mig futtig men samtidigt tacksam för det engagemang jag såg där jag blev sittande framför min skärm vid köksbordet på ön, zappande fram och tillbaka mellan de nyhetssändningar som sände direkt… Lättnaden när demonstrationen inte kom vidare och de patetiska nassarna istället fick gå mot ett monumentalt och nesligt nederlag gick att ta på. Nöjd blev jag också över att mycket liten nyhetsbevakning av manifestationen, som fick genomföras på bakgatan där tåget stoppades, skedde; att det  istället var motdemonstrationerna som fick uppmärksamhet. Vi är fler än dem, oavsett om vi följer det från köksbordet eller vågar oss ut för att bjuda direkt motstånd.

Men det har kastats sten, situationen har stundtals varit riktigt farlig. Septembers sista ljuvligt vackra lördag har tillåtits domineras av demonstranter istället för flanörer med säsongens sista smältande glass i händerna. Det kan ingen av oss vara nöjd med.

Men det här inlägget var tänkt att handla om litteratur, om böcker jag läst. Jag har gått och tänkt på det i några dagar och jag behöver få det ur mig, så jag lämnar Göteborg och dagens tumult här. Det blir ett något tvärt och abrupt kast där jag möjligen, om jag anstränger mig, kan hävda att den gemensamma nämnaren mellan inläggets båda delar är bokmässan. Eller det faktum att en av författarna till böckerna jag läst, comme d’habitude, befinner sig på just sagda mässa. Hursom – dags för det egentliga innehållet i dagens inlägg, om än med en något omständlig inledning. Jag lyssnar på denna version av Sound of Silence under tiden, för att påminna mig om vikten av att inte hålla käften, även om det så bara sker på en liten blogg.

Jag har läst ett antal böcker under de senaste åren som berört och stannat hos mig på ett alldeles särskilt sätt. Jag vet inte om tanten börjar bli gammal och blir nostalgiskt anstruken så fort litteraturen jag läser berör min egen tid, min uppväxt eller en tid då betydelsefulla förfäder lämnat avtryck som fascinerar. Hursomhelst, så får de här böckerna på något mystiskt sätt en massa irrande pusselbitar att falla på plats i mitt eget liv. Vore jag mer andligt lagd eller trodde på ödet, partiklar i luften eller något annat mystiskt och förnuftsmässigt oförklarligt, så skulle jag kanske tro att att något styrt mig i mina val.

Men jag är realist. Vinnlägger mig om att resonera förnuftigt och bygga mina antaganden på sådant som går att leda i bevis. Fast det är lite kittlande att tänka att den där röda tråden som plötsligt blivit så tydlig handlar mer om alla dem som gått före än om mig själv.

Så vad är det då för böcker? Vilka är författarna som hjälpt mig att bättre förstå mig själv, mina val och mina nära? Håll i hatten, för de är två sinsemellan vitt skilda skriftställare som producerat varsin romansvit; den ena fyra fantastiska historier om två väninnor i Neapel, den andre hittills sju böcker om det stora århundradet. Den ena tydligt feminist, den andre betydligt mera butch, både i sin framtoning och i sitt sätt att berätta. Elena Ferrante och Jan Guillou. Sida vid sida i travar på mina sängbord de senaste åren.

Ferrante golvar mig med sin subtila men galet effektiva uppgörelse med manliga strukturer i såväl arbetarnas Neapel som i den akademiska värld huvudpersonen som vuxen blir en del av. Jag blir rent av förfärad över hur hög igenkänningsfaktorn är, trots att min uppväxt på de allra flesta sätt skiljer sig markant från det brutala Neapel som beskrivs i böckerna. Men i min familj fanns inga akademiker. Jag blev den första och ingen har som Ferrante kunnat sätta fingret på det utanförskap jag kände som nykläckt akademiker på Stockholms universitet, omgiven som jag var av alla andra världsvana akademikerbarn. Eller de verkade iallafall vara världsvana hela bunten. Hennes beskrivning av kampen för att passa in, säga rätt saker, verka intellektuell kunde ha varit min. Det tog mig lång tid att bli trygg och självsäker med den jag valt att bli. Jag tog långa kliv bort från en bakgrund som jag ändå, till sist, inser att jag är oerhört stolt över.

Mina starka, envisa kämpande förfäder.

Farfar Johan till höger

Här blir det dags för Herr Guillou. Med hjälp av honom har jag förstått mer om min farfar rallaren som for till Norge vid förra sekelskiftet för att bygga järnväg på Hardangervidda. Där uppe på fjället mitt i Telemark utspelar sig också stora delar av den första delen i sagda romansvit; den om brobyggaren Lauritz. Den boken var som att läsa min farfars historia, inte bara för att platserna var så välbekanta. I boken figurerar en förman som kallas Johan Svenske. Farfar hette Johan, lär enligt uppgift haft hög arbetsmoral och befann sig i just Telemark samtidigt som denna första del utspelar sig. Säkert bara en tillfällighet men tanken hann svindla många gånger.

Samtidigt som bröderna Lauritzen tog plats på nattygsborden, valde jag att flytta västerut och fick mitt första hyrrektorsuppdrag i Munkedal, alldeles nära den lilla stuga där farfar föddes och växte upp. Där finns en gammal museijärnväg bevarad och jag kan naturligtvis inte låta bli att fundera över om farfar rallaren som liten fascinerat betraktade tågen som rullade in på Munkedals station.

De övriga böckerna om diplomingenjörerna Lauritzen och deras ättlingar har jag liksom läst av bara farten. Det norska har funnits med. Plötsligt bjuds det på pjolter, det firas jul med norska förtecken och i vokabulären smyger sig välbekanta norska uttryck in. Jag rycks med, blir en del av berättelsen och känner mig förunderligt i kontakt med min egen familjehistoria.

Så Ferrante igen. Sista delen om ett förlorat barn. Huvudpersonen åker till Montpellier inte en gång utan flera, vurmar för det franska och kämpar med det vackra språket. Just denna stad har de båda författarna gemensamt; också Guillous huvudperson  reser till Montpellier. Också han vurmar för det franska.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag blir Ferrantes Lenù. Känner långt in under mitt egna skinn vad Ferrante så drabbande beskriver att huvudpersonen känner. Jag vänder det sista bladet andaktsfullt och en aning sorgset. Våra vägar skiljs nu. Jag är lite läsningsmatt och vilsen, för vad skall jag läsa nu som skall förmå hålla mig i samma grepp som de båda författarna Ferrante och Guillou? Väsensskilda på alla sätt, men med det gemensamt att de förmår berätta episkt om familj, uppväxt, grubblerier, katastrofer och lyckliga stunder tills jag omtumlad sitter med den utlästa boken i handen, stirrande tomt framför mig.

Men nittonhundratalet är inte slut än. Skynda dig, bäste Herr Guillou, att rulla ut sjuttiotalet framför mina läsglasögon! Jag är motvilligt men ändå abstinent!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Je suis morte de rire – un poisson d’avril

02 lördag Apr 2016

Posted by murvielklotter in Fransk kuriosa, Franskt traggel, Läsning, Väder

≈ 5 kommentarer

Etiketter

Brexit, Johanna K Mård franskakurser och översättningar, Languedoc Living, un poisson de avril

Jo , jag gör mig till och svassar runt med mina nyfunna språkkunskaper och för alla er som inte redan är slängda i det vackra tungomålet eller som inte har den stora ynnesten att en gång i veckan få lära sig matnyttiga franska fraser av Johanna på Johanna K Mård franskakurser och översättningar, kan jag berätta att rubriken betyder Jag dör av skratt – ett aprilskämt.

Nu var ju första april igår och jag är lite sent ute, kan tyckas, men jag fick mig ett sånt gott skratt imorse att jag bara måste dela med mig. Och nej, det är inte det där roliga skämtet att Languedoc har trehundra soldagar om året, som det handlar om;

Jämngrått...
Jämngrått…
...fast älskar trädgården ändå. På terrassen ligger tjärpapp i väntan på carrelage.
…fast älskar trädgården ändå. På terrassen ligger tjärpapp i väntan på carrelage.
Buketten fortfarande fin efter mer än en vecka.
Buketten fortfarande fin efter mer än en vecka.
regnblöt trappa med skönt flöde
regnblöt trappa med skönt flöde

det har jag för länge sedan insett är en varierande sanning. Jag är nämligen en regnmagnet, så medan solen lyser in genom fönstret hos de allra mest älskade därhemma, så sitter jag och lyssnar på regnsmattret utanför. Ingen bättring är i sikte heller innan det är dags att åka hem på tisdag. Fast vet ni, det gör inte så mycket. Jag trallar runt i mitt Happy Place och mår bra ändå.

Kudden i den holländska soffan skulle passa bra här med

Lysannes kudde gillar jag!

Väder må vara intressant men för detta inlägg blev det ett sidospår; jag skulle ju berätta om morgonkvistens gapskratt. Det handlar om engelsmän, som i sina allra ljusaste stunder är formidabla på att driva med sig själva. Ett visst mått av koketterande ingår men det tar jag. Min gamla anglofili liksom finns där och lurar i bakgrunden och jag är beredd att förlåta det mesta.

Imorse fångade en facebooklänk mitt intresse. En braskande rubrik på den engelskspråkiga Languedoc Living deklarerade, att nu stundar hårda tider för brittiska expatrioter i Frankrike, om Brexit blir verklighet i sommar. Jag läste med stort intresse, nickade och hann tänka att krav på att kunna tala språket i landet där du bor och arbetar rimligen också kan ställas på engelsmän utomlands. De är ju, om än kanske fördomsfullt, notoriskt kassa på främmande språk.

Men att artikeln är ett aprilskämt blir tydligt ganska snart och när det några stycken in i redogörelsen börjar talas om the Académie’s infamous mobile language patrols, så viker jag mig dubbel och blir på så gott humör att jag nog kommer att vissla mig genom resten av dagen.

Patrullbilen skall enligt uppgift stanna när en misstänkt britt upptäcks och frågor ställas för att klargöra vilken nivå sagda/sagde britt har på sina franskkunskaper:

New arrivals would be expected to answer a question like: Comment je peux aller a la gare (How do I get to the post office) [sic] while long term expats would need to show they can master the subjunctive whilst talking about cheese.

Att de nya reglerna kommer att ställa till det också för myndigheter i Storbritannien kanske Brexit-förespråkarna inte har tänkt på:

A spokesman for the Home Office in Britain said they couldn’t comment as they were still trying to find someone who could speak French to translate the reports from the media.

eller:

France’s ministry of culture responded to our request to confirm the reports, but unfortunately we weren’t able to understand what they said.

Fransmännen kommer enligt uppgift att bjuda hårdnackat motstånd:

The Academie Française said they would only talk to French media.

Vi får väl hoppas att britterna tar sitt förnuft tillfånga och röstar nej till Brexit. Annars vet ingen var det slutar.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

18 onsdag Mar 2015

Posted by murvielklotter in Läsning

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Brev från Servian, Living France Magazine, Tête à tête

Jag har tyckt om när det lilla magasinet landat i min brevlåda. Det har känts lagom glassigt och samtidigt nära, framförallt genom Karins reportage från det böljande franska favoritlandskapet.

Den här gången var dock kuvertet från Tête à tête oroväckande tunt. Har jag inte betalt räkningen, hann jag tänka…

10568053_10153221503893420_1367533698_n

Fast det var fel. Det lilla magasinet går i graven efter bara 15 nummer. Det var inte perfekt men väldigt trevligt och med potential att utvecklas till en självklar kompis på mina drömska frankofila utflykter när reella diton inte är genomförbara.

Orättvist, kan jag tycka, när jag jämför magasinet med Living France, som uttrycker samma oförblommerade förtjusning över things French men som har fler år på nacken och en större målgrupp. Inte lätt att överleva med en jämförelsevis betydligt blygsammare målgrupp – säkerligen inte räknat i procent av befolkningen men däremot i antal. Vådan av att vara ett magasin skrivet på ett litet obskyrt språk i Europas norra avkrok.

Kan den kanske återuppstå som ren nättidning?

Hoppas kan man ju alltid. Tête à tête fyllde ett tomrum – många expatriotiska frågor och bekymmer har vi gemensamt med engelsmännen men mycket skiljer sig också åt.

Det kan dock hända att jag hämtar mig från chocken och hittar ett annat litet magasin så småningom. Fram tills dess går det alldeles utmärkt att ägna sig åt bloggpromenader hos likasinnade. Tror jag sticker inom Karin nu för att trösta mig lite.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Högar med tidningar

06 söndag Okt 2013

Posted by murvielklotter in Franskt traggel, Läsning

≈ 2 kommentarer

Etiketter

BBB-midi, L'accent du Sud, obligation alimentaire, Roujan, The Connexion, You've got mail

Lördagens obligaoriska tur till SuperU för proviantering resulterade i en ansenlig hög magasin och dagstidningar. Nästan alla på franska, så mycket annat finns inte på vår lokala supermarché. Är det kanske ett tecken på att det hänt något med mina stapplande franskkunskaper att jag ändå försöker mig på dem? Jo, det tror jag alldeles bestämt – för ett år sedan tyckte jag inte det var någon mening med att bläddra i dem men nu försöker jag och kan åtminstone förstå andemeningen. Mycket tragglande återstår förstås men det går sakta framåt, åtminstone med förståelsen.

På flygplatsen plockade jag upp BBB-midi

IMG_5995

och den är alldeles lysande för en sån som jag för i den kan jag först läsa artikeln på engelska för förförståelse och sedan på franska. Eller tvärtom. Alltid fastnar något.

Informativt är det också…

IMG_6003

…till exempel att det är julmarknad i Roujan i månadsskiftet november/december, fast det vill jag förstås helst inte tänka på. Att det är jul om bara några månader, alltså. Det innebär samtidigt att jag har en lång vinter framför mig, något som de som känner mig vet att det inte är något jag ser fram emot.

I L’accent du Sud tragglade jag mig igenom artikeln om Béziers nya lycée. Byggnaden är alldeles ny och byggd av lokala material och med typiska medelhavsväxter utplanterade bland sittgrupper i skuggan. Det ser onekligen fint ut och skribenten verkar vederbörligen imponerad.

Gratistidning med mycket skolnyheter

Gratistidning med mycket skolnyheter

Nämnde jag att artikeln var på franska? Nämnde jag att jag läste den alldeles själv? Förstod ni att det är jag som återberättar? Utan hjälp? Sen behöver vi inte orda så mycket om det som jag inte förstod, tycker jag. Glaset är halvfullt, så att säga.

Så har vi den engelskspråkiga The Connexion, som ger mig nyheter från området utan att jag behöver anstränga mig och som därmed ger skön omväxling.

IMG_6007

Att barn till åldriga föräldrar i Frankrike har ”maintenance duties – obligation alimentaire” var till exempel en nyhet för mig. Kanske jag skall förvarna mina tre ljuvliga ätteläggar att det är dags att börja lägga undan för lilla mamsens underhåll, skulle hon bestämma sig för att bli gaggig och vårdberoende som expatriot i Frankrike?

Nya uppslag kan man få också. Tänk om man skulle inreda garaget till ett litet bibliotek med engelskspråkig litteratur…? Kanske jag skulle föreslå det som Ernsts nästa projekt, rentav?

IMG_6011

Här får jag ju till och med tips om hur man gör. Då skulle jag kunna ha bokcirklar, kurser och läxhjälp i engelska för traktens alla hugade. Skulle säkert vara väldigt lukrativt. Jag kan bjuda på afternoon tea också och vips har jag skapat mig ett Little Britain i murvielsk tappning.

Så skulle ryktet sprida sig och sedan skulle det göras en hollywoodfilm i stil med den om Shakespeare&Co, ni vet, bokhandeln i Paris? Eller som typ You’ve got mail och så kunde jag spela en åldrad motsvarighet till Meg Ryan, fast utan botox i rynkan och silikon i läppen. Och L ser ju nästan ut som Tom Hanks, så det passar också bra.

Fast det får nog vänta några år, trots allt.

Norberts, dvs borgmästarens i Murviel bulletin väntade i brevlådan och i den berättas det bland annat om kommande aktiviteter i byns cave.

IMG_5994

En fotoutställning om byns vinodlare  under nittonhundratalet låter som något jag vill se. Phylloxéran, som ställde till med så mycket elände på artonhundratalets vinfält, har jag förstås hört talas om men jag vet ändå alldeles för lite både om just det och om byns historia i övrigt. Det går det dock att råda bot på – information finns både här och där. Jag får ta och styra upp det framöver.

Så här kan det gå när det är bonussöndag i Murviel i väntan på att det skall bli måndag och reparationsdags för bilen. Tankarna får fritt spelrum och bränsle av allt det som fångar ögonen.

Jag drog på mig bikini efter avslutad lunch, fick fram madrasser till solsängen och satte mig tillrätta i oktobersol och skön värme med alla mina blaskor. Solen står visserligen lägre nu och poolen är vinterstängd men det är ljuvligt ändå.

Ett stänk av vemod över löven i gruset och sommarens alla parafernalia undanstoppade och inlåsta kände jag, det skall erkännas. Det blir lite ödsligt i trädgården och jag funderar över hur vi skall kunna få det att kännas ombonat också så här års. Uteliv kan trots allt levas här i stort sett året om. Får fantisera vidare om det när snön yr utanför fönstren på sjätte våningen om bara jättesnart.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld
  • Tredje gången gillt

Besöksstatistik

  • 337 030 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
februari 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728  
« Jan    

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Nej
  • murvielklotter om Nej
  • Anonym om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: