Ett antal nycklar till murvelhuset har delats ut till hantverkare och husvakter och flera projekt liksom hänger i luften. Vi inser att det där att försöka arbetsleda på distans har sina sidor. När vi öppnade dörrarna till julhuset häromsistens kunde vi konstatera att de arbeten vi beställt visserligen hade utförts men kanske inte till full belåtenhet.

Ytterdörren fick sig en omgång redan i oktober när jag var där med min syster men klar är den inte. De skadade delarna har snickare Loubet bytt ut men i övrigt har inget gjorts åt ytskiktet. Två månaders höstväder med ett antal skurar har satt sina spår på de nya delarna och visst är det en aning frustrerande.

Monsieur Loubet fick också uppdraget att färdigställa köket och att ordna en möbel till handfatet i gästbadrummet på övervåningen. Hans offert såg ju bra ut. Och visst har köksbänkar fixats och fina är de,

ugn och micro har vänts och diskhon i porslin har rätats upp men klart är inte köket och visst är också det en aning frustrerande. Handfatet ligger kvar på golvet men möbeln är snickrad, gedigen är den men inget hål har sågats ur för det stackars handfatet och visst; frustrerande det med.

Här finns ett mönster, tror vi oss förstå och när jag konsulterar den lilla bok som kom med posten som en bonus för den prenumeration på Living France, som jag beställt, bekräftas den misstanke som växt sig allt starkare: det är inte totalentreprenad du beställer, utan bara det som faller inom hantverkarens kompetensområde och vi inser att utan en pålitlig byggledare kommer alla de saker vi behöver få åtgärdade att ta en oändlig tid och ändå inte bli till full belåtenhet.

”In France there is a separate trade, and therefore a separate tradesman (artisan), for each task on a building project.”

Dags alltså att kontakta Ewa och François på Franska hus igen. François har bygglett huset för den tidigare ägaren och vet vad huset varit igenom och till slut får det fälla avgörandet. Han är ganska upptagen men hellre ett ordentligt utfört arbete, som tar lite längre tid, än de halvfärdiga resultat vi sett under hösten. Golvet var François verk och där finns överhuvudtaget inget att invända – det blev hur bra som helst!

Vi är naiva nybyggare i en charmig fransk by och vi ser det mesta genom softad lins ännu så länge – det är ju så charmigt alltihop! – och därmed är vi också ett lätt byte för hantverkare med €-tecken för ögonen…

Naiv och charmad bortom en del av förnuftet, ja, men inte alldeles tappad bakom en vagn, så om inte de arbeten vi beställer utförs till belåtenhet, så tar vi våra €€€-ar någon annanstans!