Etiketter

På väg hem från stranden till lilla hyrda huset i Cessenon sur Orb stannade vi vid solrosfälten i närheten av byn för att titta på solrosor nästan lika höga som lillflickan, som på denna vår första utlandstripp sedan familjen ändrat kurs, var bara sex år gammal. Det var sommar 2000 och vi njöt av allt vad Languedoc hade att bjuda på och drömde om hur det skulle vara att ha ett eget hus att åka till.

Sådana utsvävningar tillät nu inte ekonomin vid denna tid, utan det fick bli vid fantasier. Väl hemma igen övergavs drömmen för mer realistiska planer. Men såld var iallafall jag och tanken på lata franska dagar under eget tak stannade kvar i bakhuvudet.

Under många år kunde jag le åt mina fantasier den där fantastiska sommaren för snart 12 år sedan. Det krävdes ett år av vansinnesjobb innan fantasierna stångade sig fram från där de gömt sig och nästan hunnit glömmas bort. ”Hus i Frankrike” googlades och jag upptäckte att prisbilden var en helt annan än vad jag föreställt mig. Åt rätt håll.

Mäklare kontaktades, mest på skoj, och plötsligt fanns det där. Huset. Trädgården. Poolen. Lilla byn. Vi bokade möte med Ewa på Franska hus de första dagarna i oktober 2011. Solen sken, värmen förförde och det hade räckt att visa oss Huset. Vi föll i farstun, trots den relativt livligt trafikerade gatan utanför, åkte hem, lade ut vårt hus till försäljning och en dryg månad senare var allt klart.

Nu återstår bara en månad i vårt mysiga ältahus, sedan klämmer vi in oss i en lägenhet närmare stan och tar murvielhuset i besittning.

Vi lämnar det här:

För det här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror det blir bra!