Jag vaknar i min stockholmssäng med lilla Wilda vid mina fötter. Hon är glad över att jag är hemma och visst känns det bra att vara hos henne och L igen. Men genom det öppna sovrumsfönstret sveper rå höstvind och jag sluter ögonen, borrar ner näsan i varm hundpäls och tänker mig söderut.

Sista dagen i Murviel kändes lite svalare och vi konstaterade myndigt att nu hade det nog ändå kommit in en annan vädertyp med gårdagskvällens regn och åska. Beskedliga 20 grader visade termometern. Det hindrade dock inte att vi tillbringade några sköna timmar i trädgården innan jag tog med husgästerna på guidad tur upp till slottet.

Vi provsmakade bytet från eftermiddagen och jag knäppte bilder på vad jag inser har blivit något av ett favoritmotiv för att det så väl återger den avspända stämning som råder i murvelträdgården.

Färgerna är intensivare nu under oktobersolen och jag tröttnar aldrig på att se ut över de ockrafärgade, enkupiga bytaken.

Skall det egna taket bytas ut måste det se ut precis som taken som breder ut sig nedanför slottet och här gäller det nog att försöka vara så tydlig som möjligt, eftersom många av de hantverkare vi varit i kontakt med gillar nytt, modernt och lättarbetat. Även plånboken skulle må bra av de enklare lösningarna men kompromisser till följd av detta får vi nog vara försiktiga med. Kanske är det dags att ta ett snack med vår stolte Le Maire Norbert Etienne, för att få goda råd om hur vi bäst bevarar vårt gamla vinbondehus?