Jo tack, något av en kalldusch har vi fått till slut, efter en lång rad både snabba och skickliga leveranser utan otrevliga överraskningar. Idag kom nämligen offerten från takläggaren – sexton europeiska långschalar vill han ha och det är inte något vi i det här läget snyter ur oss utan viss vånda. Att behålla ett dåligt tak är förstås inte ett alternativ, så det blir nog till att bita i det sura äpplet. Takläggare Campo menar att taket, som jag, efter samtal med Ewa på Franska Hus, fått klart för mig lades om till hälften när förre ägaren köpte huset i början på 2000-talet, har lagts med för kraftig cement. Effekten har blivit att rörelser i huset, bland annat orsakat av trafiken ute på gatan, har fått flera takpannor att spricka. På bilderna syns att takkuporna är relativt nya men vem har lagat med gaffa-tejp och varför växer det grenar ur takpannorna?

Jag kan inte avgöra själv hur nödvändigt det är att lägga om hela taket men jag har ingen anledning att misstro Campos bedömning. För säkerhets skull ska vi dock ta in ytterligare en offert innan vi låter startskottet gå.

En liten ljusglimt är dock att det också för detta arbete går att använda ”Le rot”, vilket förstås är en lättnad. Jag försökte en bra stund att lista ut vad Le rot är för någonting med hjälp av google translate. Röta, föreslog google men det stämde inte alls med resten av kontexten men sedan insåg jag att detta rörde sig om det svenska ROT, som blivit ett så välkänt begrepp härnere att det letat sig in i vokabulären. Se där ett stycke modern språkhistoria om nylån från vikingarna i norr!