Etiketter

, , , ,

Jag lever livet intensivt under mina vistelser i Murviel. Det är mycket av det mesta. Det sociala, underbara livet.

Ensamma stunder tillsammans med huset när jag småfixar, måttar, planerar, fantiserar och upphäver en och annan suck över sådant som inte blir gjort. Så glädjen över nya idéer och vänner som kommer med smarta lösningar.

Fast mycket av fixandet kommer att få vänta nu, annars finns risken att vi renoverar upp också reserven som måste finnas för oförutsedda utgifter. Sådana kommer, nämligen. Det kan vi veta med säkerhet när vi skaffat oss ett nära tvåhundra år gammalt stenhus. Så jag försöker prioritera och stilla min otålighet; säger till mig själv att det är så fantastiskt drömskt bra redan som det är!

Den här gången är det också väldigt mycket vardag och jag A-R-B-E-T-A-R faktiskt! Vardag betyder tidig revelj, så jag kliver upp halvsju, äter en snabb frukost och sätter mig framför skärmen.

Morgonarbetsplats innan solen värmt upp verandan

Det går bra. Alla tre uppdragen har fått sitt de här dagarna och jag har dessutom till sist med benägen hjälp fått upp den uppsvällda dörren till förrådet under nya terrassen.

Med nya verktyg från Lidl…

… fick bygranne Claes till slut upp förrådsdörren, som svällt av vinterfukten och fastnat.

Därmed är åtkomst till trädgårdsverktyg äntligen löst, så nu är bignonen ordentligt nedklippt med skarpa verktyg och jag har kunnat putsa till de fula kvistarna som blev kvar efter helgens härjningar med en trubbig sekatör.

Korta avbrott för hustomteri, stunder i solen, franskkurs och småbesök blir det också och dagarna flyger iväg.

Igår, efter tre timmars jobb, kom Bertrand med ny devis och vi diskuterade infarten innanför den gamla grinden. Han lämnar ingenting åt slumpen och eftersom vi tyckte att den första offerten blev för dyr, hade Bertrand hittat andra gatstenar till mindre än halva priset, fastän nästan lika fina. Noggrant gick han igenom varje delkostnad med mig och tillsammans bestämde vi att vi väntar till nästa vinter med att göra arbetet, inte bara för att finanserna behöver hämta sig, utan också för att säsongen närmar sig med stormsteg och det blir för bökigt med ett så stort arbete med många gäster på ingång.

Imorgon åker jag tillbaka till Sverige men inte från Barcelona, som det ursprungligen var tänkt, utan från Marseille via Bryssel till Göteborg. Det kommer att funka fint, om tåget håller tidtabell. Annars kanske det blir en natt i Marseille…

Om två veckor börjar säsongen för rutten Skavsta-Béziers med Ryanair. Älskar Ryanair. Det ni, det trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga!

Favoritkollega på favoritflygplats i augusti 2016

Men så ligger det till. Riktigt hur bekvämt det är med just den rutten blir jag varse just sådana här gånger. Många är timmarna jag tillbringat framför diverse flygbolags och SNCF:s hemsidor, utan att hitta något som känns optimalt. Flera byten blir det på både tåg och flyg men hem skall jag förhoppningsvis ändå komma.

Hem till Sverige, alltså.

Hemma är det ju verkligen även i Murviel.