Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: SNCF

Och där gick säsong 2022 i mål

11 tisdag Okt 2022

Posted by murvielklotter in Hunden Stina, Murvelhuset, Om dagsläget, Resor

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Béziers-Paris-Oslo, Flyr, säsongsstängning, SNCF, TGV, Ukraina, vemod

Resväskor har packats, huset är städat och vemodet har parkerat sig. Jag har visserligen känt mig redo att åka hem, att sätta punkt för årets alla bad, alla ljumma kvällar, soldränkta dagar och mygg!

Snart färdigbadat
Månen lyser upp natthimlen
Frukost på terrassen
Säsongens sista middag ute
Mörka kvällar …
… och en himla bra uppladdningsbar lampa

Men det byggs ändå upp under de här sista dagarna på plats. Vi stuvar undan, tvättar, stänger, tömmer, äter upp rester, hänger på krokar, viker och lägger in i linneförråd.

Det ger viss tillfredsställelse men den är kortvarig.

Jag simmar. Sitter en stund på poolkanten i solen, som får torka mitt skinn. I oktober, skall tilläggas. Så simmar jag igen och vill inte gå upp.

Himlatitt under ryggsim
Stina vaktar men badar helst inte
Solen försvinner snart bakom hustaket när klockan är halvsex …

Vill inte lämna det balsammjuka, ljumma vattnet. Vet att det dröjer till nästa vår innan jag kan plöja igenom det igen. Jag älskar att bada men är en badkruka. Ni kommer aldrig att se mig i en isvak iförd toppluva.

Poolen är definitivt stängd, till slut. Poolområdet och terrassen är förberedda för vinter.

Sydfransk vinter, vill säga. Med dagar då lunchen ibland kan ätas ute, iklädd T-shirt och kanske en liten tröja över axlarna.

Eller för all del också iskalla januaridagar när nackhåren reser sig i obarmhärtigt nariga vindar. Fast de dagarna är förstås betydligt färre på de här breddgraderna än i våra svenska hoods.

Det har varit vackra höstdagar i Sverige, har jag hört, men kallt kommer jag att tycka att det är. Det är stor skillnad på grundvärmen i murvelluften och den höga, klara luft som väntar mig när vi landar sent imorgon eftermiddag.

Men jag har inte bara städat och badat. Det blev visserligen ingen tur till antikmarknaden i Pezenas i söndags. Jag var lite för rastlös för en sådan tripp. Däremot for jag till Capestang med tre hyllsektioner. Hyllorna lämnade jag hos en liten ukrainsk familj, som försöker möblera upp lägenheten de nyss lyckats få tag på. Lilla dottern, tre år gammal, ägnade sig åt att genast flytta in sina leksaker i hyllorna,

Visar av hänsyn bara lillflickans hjässa men se så fint hon genast arrangerar med mjukisåsnan bakom ”skogen”. När jag lämnade var alla hyllor hon nådde fyllda.

medan vi drack te och pratade om allt de varit med om. De hann ut ur Charkiv tidigt. Lilla dottern är för liten för att förstå vad som pågår och behövde heller inte be­vittna något av alla gräsligheter, som sedan dess utgjort vardag, innan de tillsammans med mormorn hann ut. Den unga mamman är lättad men oron syns. Hon försöker fokusera på allt praktiskt och på att få dottern acklimatiserad och trygg i sitt nya hem.

Det är ett möte som kommer att stanna hos mig länge.

Tänk att jag, trots detta möte, ändå väljer att först orera om simturer, tvätt och andra oväsentligheter när det jag egentligen gått (och simmat!) och tänkt på, är en ukrainsk mamma och hennes lilla dotter. Kanske för att det är tungt bara det att höra förstahandshistorier om det som så många tvingas gå igenom. Att jag fegar och flyr in i den del av mitt liv som är tämligen bekymmersfri. Tröstas av att livet också är vardag som pågår.

Nu sitter vi på tåget till Paris. Nätet kommer och går och det är inte alldeles lätt att skriva. Jag sparar efter varje mening för att inte förlora det jag skriver. Ikväll skall parisisk middag inmundigas och imorgon flyger vidare norrut.

Det känns alldeles självklart att kunna resa så. Bortglömda (nästan) är åren med pandemi men insikten drabbar att ett än värre hot än covid lurar. Att kunna tåga till Paris, inta middag där (herre gud, vilken grej, egentligen!) för att sedan flyga vidare är ingen självklarhet. Det är en ynnest, ett privilegium. Jag kan bara önska och hoppas att det får fortsätta att vara det för mig liksom för alla andra.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

På väg in i ännu ett nytt år

28 lördag Dec 2019

Posted by murvielklotter in Familjen, huset på ön, Murvelhuset, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Byggfabriken i Göteborg, Norwegian, Renfe, SNCF

Snö pudrade Paradgatan igår morse. Lite onödigt och försent, kan en tycka, men ändå på något märkligt sätt befriande. Kallare, inte så blött och genast ljusare. Nu har ju inte jag gjort mig känd som en ivrig snökramare men de senaste par månadernas kompakta mörker har kanske fått mig på andra tankar. Åtminstone när jag är hänvisad till mina svenska breddgrader.
En intensviv och ljuvlig julhelg med hela familjen i olika omgångar är till ända och vi åker ikapp ljuset söderut. Vi lämnade Arlanda i mörker och jo, förstås, i slask; pudersnön fick inte vara pudervit särskilt länge.

Det är sedan gammalt och därmed en nykter påminnelse om att det är helt och hållet futilt att tro att snö är lösningen på midvintermörker, såvida du inte tar dig betydligt längre norrut eler upp på väl valt fjäll. Vi väljer ingetdera. Vi rymmer söderut istället. Redan ovan molnen visar sig solen och livsandarna om inte spritter till, så åtminstone börjar kittla lite försiktigt.

Bara dagar återstår av 2019, som på många sätt blivit ett harmoniskt år för mig. Vi har hittat en lunk på ön, även om resorna ibland blir fler än vad som kanske är alldeles nyttigt men som ändå ger så mycket tillbaka. Jobbet och mitt lilla fjärrundervisningsprojekt har tuffat på och vi har klarat oss ifrån alltför mycket drama. Vemod, förstås, när Anna Stina släppte taget om livet.  Ett och annat orosmoln har vi sett segla förbi, men som helhet och i backspegeln blev 2019 ganska lugnt. Runt omkring oss har dock vänner varit med om det värsta tänkbara och att därför skriva att 2019 varit ett bra år blir ändå fel. Ni finns med mig i tankarna ofta, alla ni som bara vill dra ett tjockt finalt streck över året som snart är till ända.

Vad bär 2020 med sig?

Köksrenoveringarna i Murviel avslutas förhoppningsvis under den tidigare delen av året. Hela det gamla köket är iallafall utrivet till slut;

och de nya skåpstommarna är på plats, liksom spis och kyl;

277FB383-D461-4FE0-8460-804ABAE4A44D
6647CD46-7D99-4972-8415-CF20453A1C04
Dessutom har skafferiet fått sin dörr!

Hela klabbet skall målas och det är ingen smal sak. I resväskan har jag packat ner provburkar med tre nyanser av grönt från Byggfabriken i Göteborg,

men den målarresa under våren som jag funderar över har ännu inte tagit form. Lediga dagar att ta ut finns i överflöd men de lämpliga tidpunkterna är betydligt färre.

Sommaren känns ännu så länge långt borta men vi har åtminstone börjat prata om hur veckorna skall fördelas. Fler sommarveckor på Tjörn vill vi ha

men inte vill vi för den skull offra de stimmiga, sociala, varma murvelveckorna. Jag gapar helt fräckt efter både och.

Under tiden duger det alldeles utmärkt att kliva ut på en barcelonsk gata i tidig morgon och njuta av blå himmel, sol och drägliga temperaturer.

Föredömlig cykelväg med många cyklister och elsparkcykelåkare…

Om några timmar är vi i Murviel. Vi vågar tåg och minsann ser det ut som att det kommer att fungera!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

På distans och ändå mitt i

14 tisdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Byliv, distansjobb, Franskt traggel, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

bignone, Brussels Airlines, distansjobb, Ryanair, SNCF

Jag lever livet intensivt under mina vistelser i Murviel. Det är mycket av det mesta. Det sociala, underbara livet.

IMG_7552
IMG_7551
Med Lysanne i mars
Med Lysanne i mars
IMG_1082
IMG_7546
IMG_1111

Ensamma stunder tillsammans med huset när jag småfixar, måttar, planerar, fantiserar och upphäver en och annan suck över sådant som inte blir gjort. Så glädjen över nya idéer och vänner som kommer med smarta lösningar.

Fast mycket av fixandet kommer att få vänta nu, annars finns risken att vi renoverar upp också reserven som måste finnas för oförutsedda utgifter. Sådana kommer, nämligen. Det kan vi veta med säkerhet när vi skaffat oss ett nära tvåhundra år gammalt stenhus. Så jag försöker prioritera och stilla min otålighet; säger till mig själv att det är så fantastiskt drömskt bra redan som det är!

Den här gången är det också väldigt mycket vardag och jag A-R-B-E-T-A-R faktiskt! Vardag betyder tidig revelj, så jag kliver upp halvsju, äter en snabb frukost och sätter mig framför skärmen.

Morgonarbetsplats innan solen värmt upp verandan

Det går bra. Alla tre uppdragen har fått sitt de här dagarna och jag har dessutom till sist med benägen hjälp fått upp den uppsvällda dörren till förrådet under nya terrassen.

Med nya verktyg från Lidl…

… fick bygranne Claes till slut upp förrådsdörren, som svällt av vinterfukten och fastnat.

Därmed är åtkomst till trädgårdsverktyg äntligen löst, så nu är bignonen ordentligt nedklippt med skarpa verktyg och jag har kunnat putsa till de fula kvistarna som blev kvar efter helgens härjningar med en trubbig sekatör.

En anskrämlig bignone efter languedocvintern mötte mig förra veckan...
En anskrämlig bignone efter languedocvintern mötte mig förra veckan…
img_6098
Men två dagar efter hårdansning...
Men två dagar efter hårdansning…
...växer det så det knakar igen bland de pinniga resterna...
…växer det så det knakar igen bland de pinniga resterna…
Nytt liv...
Nytt liv…
Nedklippt bignone i början av mars
Nedklippt bignone i början av mars

Korta avbrott för hustomteri, stunder i solen, franskkurs och småbesök blir det också och dagarna flyger iväg.

Igår, efter tre timmars jobb, kom Bertrand med ny devis och vi diskuterade infarten innanför den gamla grinden. Han lämnar ingenting åt slumpen och eftersom vi tyckte att den första offerten blev för dyr, hade Bertrand hittat andra gatstenar till mindre än halva priset, fastän nästan lika fina. Noggrant gick han igenom varje delkostnad med mig och tillsammans bestämde vi att vi väntar till nästa vinter med att göra arbetet, inte bara för att finanserna behöver hämta sig, utan också för att säsongen närmar sig med stormsteg och det blir för bökigt med ett så stort arbete med många gäster på ingång.

Imorgon åker jag tillbaka till Sverige men inte från Barcelona, som det ursprungligen var tänkt, utan från Marseille via Bryssel till Göteborg. Det kommer att funka fint, om tåget håller tidtabell. Annars kanske det blir en natt i Marseille…

Om två veckor börjar säsongen för rutten Skavsta-Béziers med Ryanair. Älskar Ryanair. Det ni, det trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga!

Favoritkollega på favoritflygplats i augusti 2016

Men så ligger det till. Riktigt hur bekvämt det är med just den rutten blir jag varse just sådana här gånger. Många är timmarna jag tillbringat framför diverse flygbolags och SNCF:s hemsidor, utan att hitta något som känns optimalt. Flera byten blir det på både tåg och flyg men hem skall jag förhoppningsvis ändå komma.

Hem till Sverige, alltså.

Hemma är det ju verkligen även i Murviel.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tillbaka i Murviel

09 torsdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Murvelhuset, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

Barcelona Sants-Beziers, Le Café Nouvel, Norwegian, SNCF

Det där med att ta sig till Murveln innan skavstakärran börjat för säsongen är inte alldeles friktionsfritt. Den här gången valde jag Norwegian till Barcelona med anslutande tåg till Béziers. Med tre och en halv timme på mig att ta mig från flygplatsen till Barcelona och att få i mig något lunchaktigt innan vidare färd mot La France.

Tre och en halv timme. En hinner mycket på tre och en halv timme. Det är till och med så att jag lite undrade om jag inte överdrivit tidsmarginalerna just den här gången.

Men någon lunch hanns inte med. Det var dessutom nära att jag missade mitt SNCF-tåg. Planet blev nämligen två timmar försenat från Landvetter och med trekvarts väntan på bagaget ovanpå det, så hade tre och en halv timme förvandlats till en knapp timme för att tråckla mig hela vägen till mitt tågsäte mot Béziers. Det tog dessutom en stund både att ta sig till flygpendeln och att sedan vänta på att den skulle masa sig iväg.

Fast med hela tre minuter till godo satt jag till slut med andan i halsen på bezierståget, nöjd över att slippa leta upp ett hotell i den i och för sig fina spanska staden. Det skall tydligen till åthävor för att ta sig till Murviel innan säsongen dragit igång.

Nå, nog om detta. Nu är jag här.  I Murviel.

Åkte från minusgrader och snö,

IMG_7486
IMG_7488

via det blåaste av hav,

IMG_7491
IMG_7495
IMG_7503

med floder, Pyrenéer, etanger och solnedgång som tågsällskap,

IMG_7507
IMG_7510
IMG_7513

tills jag till slut kom fram till Murviel efter mer än 12 timmar på resande fot.

Jag har hunnit äta middag på Le Café Nouvel tillsammans med Hansbys och jag har tjattrat, pratat och lyssnat på sorlet i den återigen så livliga bykrogen. Och kindpussats både bonne soaré och bon nuit med restaurangpersonalen. Det är viktiga saker.

Bybor.

Sammanhang.

Gemenskap.

Det okomplicerade livet.

Jag mår så bra här men saknar de mina mer än vanligt denna gång. Fast det där med att ha allt som är fint i tillvaron på samma plats samtidigt är trots allt inget jag kan begära. Det lyckas jag kanske sy ihop högst några dagar om året.

Så.

Murvielnjutning är påbjudet de närmaste dagarna.

Det brukar bli så intensivt att jag inte hinner fundera så mycket vad som inte finns här. Var ynnest har sin tid och sin plats. Så får det vara.

Bon nuit, mes amis!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Dagar fyllda till brädden
  • Murviel Norra
  • Livet som levts
  • En sådan vacker stad …
  • Déménagement et les voisins

Besöksstatistik

  • 344 619 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
juni 2023
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  
« Maj    

Arkiv

  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Cecilia Hedlin om Dagar fyllda till brädden
  • Cecilia Hedlin om Livet som levts
  • murvielklotter om Livet som levts
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: