Quand j’ai embrassé la prof

Etiketter

, ,

Det blir onekligen lite putslustigt med franska översättningar av ABBA-låtar och de där textremsorna på bioduken i helgen, när vi for till Polygone i Béziers för att titta på Mama Mia – here we go again!, fick mig att dra på munnen vid flera tillfällen.

Filmen var nästan lika mycket feelgood som den första, biosalongen var visserligen bara halvfull men vi hade tagit oss dit ett helt gäng och biobesöket blev en finfin avslutning på en väldigt social och fin helg.

Det är varmt nu och jag stönar, om än bara lite, när jag tvingar upp kroppen ur det turkosblå för att göra den presentabel nog att vistas ute i civilisationen. Men det är alltid värt det, även om rännilar bildas från alla möjliga håll och kanter på min stackars varma lekamen. Just denna senaste söndag inledde vi kvällen hos Kloos i deras nya, ståndsmässiga lägenhet i Béziers.

Och vad bjuds en på hemma hos en fiolmakare, om inte ljuv stråkmusik framförd på instrument tillverkade av mäster själv!

Miljön, musiken, värmen, vinet i immande glas, sorlet och gemytet är fint att få vara med om.

En smula filmiskt även denna dag, tyckte jag nog att det var och jag tänker att livet härnere fortsätter att leverera scener till ett framtida filmmanus! En feelgoodfilm finge även det bli förstås, fast inte utan allvar och svärta. Vi får vara med om det också, även om det känns befriande långt borta just en sådan här dag.

Efter musiksoarén, bar det av till Polygonen för middag med bygrannar innan filmen. För att vara ett köpcentrum är det riktigt trevligt med uteserveringar på taket och mycket grönska.

Så har jag till slut dragit igång lite distansjobb igen. Startade måndagen tidigt, kollade mina olika mejlkonton, skrev ett nyhetsbrev för fjärrundervisningsprojektet och fick igång jobbtelefonen. Ett samtal blev det men i övrigt var telefonen tyst.

Istället ringde den franska telefonen och bjöd ut oss på lunch. Eller snarare bygrannar C&E i andra änden av sagda franska telefon undrade om vi inte ville följa med till ett trevligt auberge invid Canal du Midi för lite gemensamt näringsintag.

Det ville vi, förstås, så jag blötlade kroppen i förebyggande syfte, hällde sedan på den det tunnaste och fladdrigaste plagg jag kunde hitta och körde ner fötterna i ett par riktigt fula men störtsköna sportsandaler och så bar det iväg.

Där satt vi sedan på auberget i skön skugga och njöt av både mat,

utsikt,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och sällskap.

Cikador bråkade som vanligt också här och när lunchen var avklarad, tog hundtimmarna vid och vi for hemåt och landade i den turkosa igen.

Och där stannade jag tills det var alldeles mörkt och avslutade med en simtur i den ljumma, upplysta poolen. Då hade vi hunnit med ännu mera umgänge, med ytterligare bygrannar och det är som att vi måste maxa allt det där som är så fantastiskt med murvellivet innan det är dags att återvända till jobb, tider att passa och långa resor i trotjänaren där hemma. Lite ångestskapande är trots allt tanken på att hänga tillbaka solklänningarna i garderoben och lämna dem där. Nästa gång jag kommer är det förhoppningsvis fortfarande varmt, om än inte caniculehett, men jag vet att det ändlösa lufsandet jag ägnat mig åt i flera veckor nu, inte kommer att vara aktuellt igen förrän nästa sommar.

Eating out och ett ivrigt socialiserande

Etiketter

, , , , , ,

En knapp vecka återstår av årets sommarvistelse i murvelhuset och mitt morgonlufsande börjar anta något allvarligare former. Nu städar och plockar jag inför avfärd och för att förbereda Susannas ankomst om en dryg vecka.

Stigen i dammet mellan sängen och badrummet är bortfejad, kuddöverdrag, madrassskydd och överkast är tvättade, liksom den stackars soffan, som plötsligt såg så schavig ut bredvid de röda skönheterna.

Soffa på tork…

Fast mest umgås vi. Både hemma och  på alla möjliga andra platser. Som på Café Nouvel;

…eller i Saint Nazaire de Ladarez;

…där Outi och Magnus gjort sina torsdagsbufféeer till en välbesökt och formidabel succé!

Aprés travail hos Therese och Rolle på D’Oc d’Or vill en ju inte heller missa. Det blev en fin inledning på en kväll som också innehöll drink på takterrass, ännu en middag på Nouvel och en avslutning hemma vid poolen med blodmånen som imponerande underhållning.

Eller vad sägs om ett garden party i den charmigaste av trädgårdar med petanquespel, poolbad, kel med jyckar och god mat? Lika parfait som efterrätten, om du frågar mig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trädgården är för övrigt något så unikt som en trädgård innanför de gamla murarna och som en gång tillhört det gamla slottet. Den osar både mystik och charm och att vistas där är som att tro sig ha hamnat mitt i en filminspelning.

Det gamla huset som sitter ihop med trädgården genomgår just nu en förvandling som jag inte trodde var möjlig, och precis som de flesta hus, som efter lång tid av försummelse får kärlek och omvårdnad, så är det som att stenarna drar en lättnadens suck och stolt välkomnar besökarna igen. De kan sina saker, nysvenskarna i byn!

Minstingen på kalaset får illustrera hur trevligt det var:

En kan vara tokglad även om en inte får bada med de stora barnen i poolen!

Fast vi umgås inte bara kvällstid. Morgondoppen vinner terräng de med.

Det är som allra bäst i murvelträdgården då.

Ikväll blir det Béziers. Det blir socialt då med. Kanhända berättar jag om det också.

En annan dag.

Notre nouvelle table basse est la!

Etiketter

, , , , , ,

Vi puttrar vidare i vårt maison secondaire. Sover gott och vaknar ganska tidigt, tofflar ner för trappan, öppnar voleter och dörr ut mot trädgård, fågellåt och, allt tidigare i takt med att caniculen kopplar greppet, till cikadornas intensiva gnissel. L rasslar iväg och köper bröd hos bagaren, medan jag sätter på hurran och dukar fram för frukost på terrassen. Tusen idéer stångas i mitt huvud medan jag gnager på min baguette, så när frukosten är avklarad, vidtar ett par timmars småfix. Jag vet, jag har berättat om det tidigare, men mer spännande än så är sällan vårt murvelliv. Det är liksom det som är själva poängen; jag gör det jag känner för när jag känner för det.

Om ingen utflykt är planerad, förflyttar vi oss efter morgonfixet upp till poolen för ett morgondopp. Fast där hittar ögat genast nya saker som pockar på uppmärksamhet. När jag fotar och lägger upp bilder på bloggen, Facebook och Instagram lägger jag upp sådant som jag själv tycker om att vila ögonen på. Bakom kulisserna gömmer sig dock imperfektionerna. Lika förtjust som jag är i de nymålade poolhusdörrarna, till exempel, lika irriterad blir jag varje gång jag tittar upp i taket bakom den nya avskärmningen i uteköket;

Där döljer sig nämligen ett hål i taket, där den gamla trasiga rulljalusin fortfarande sitter kvar. Ur det där irriterande hålet trillar något mystiskt, svart bös, som jag varje morgon torkar och spolar bort.

Nästa vecka kommer en fransk elektriker hit och fixar de trasiga spotsen och sätter upp nya, samtidigt som det irriterande hålet till slut äntligen täcks. Belysningen i trädgårdstrappan skall han också laga och isolera mot framtida myrattacker. Det är nämligen trädgårdens överambitiösa myror som gång på gång kortsluter markbelysningen och dömer vår trädgård till kompakt nattmörker.

Bit för bit tas alltså de kvarvarande detaljerna om hand, och medan vi överlåter åt proffsen sådant som vi inte kan eller hinner med, så ägnar jag mig åt sådant som tar rimlig tid i anspråk. Som att plocka ner mjölsäckstyget från uteköket, som kom på plats i maj, för att få rätt längd på förhängena till slut. Det såg lite hejsan ut, eftersom det hade slarvats med måttandet, men nu är jag nöjd. En halvtimme framför symaskinen från IKEA var allt som krävdes.

Efter två dagars försmäktande i vår ensamhet i poolen…

såg vi oss dock tvungna att kalla på förstärkning, hur småmysigt det än kan vara att toffla runt och puttra för sig själv. Vi har väldigt snälla och omtänksamma bygrannar, så vår vädjan hörsammades tämligen omgående. Himla tur, annars hade jag kanske drabbats av svår lappsjuka. Igen.

I förmiddags kom Majsan med familj och höjde tempot i murvelträdgården. Fast när en är storasyster går det ju inte an att bara bekymmerslöst plaska i poolen; en måste ju också ta hand om syrran Evy, som varit lite krasslig.

Fullt sjå även för besökare i tämligen späd ålder, alltså.

När de gått dröjde jag mig kvar i några timmar. Drack ohemula mängder vatten i värmen,

badade var femte minut och lyssnade på sommarprat. Märkligt, förresten, hur signaturmelodin, som hemma signalerar sommar och får mig att riktigt komma i stämning, bara känns malplacerad här. Här funkar jazzigare toner och chansoner mycket bättre, så Piaf, Trenet & co lyssnas det på flitigt.

För ett tag sedan berättade jag om att vi fick en leverans möbler hit. En nätt liten omklädd (av Syverkstan på Orust) Carl Malmstens-grupp har flyttat in i murvelhuset och skuffat undan de två soffbord som tidigare turats om framför öppna spisen. Det bar sig inte bättre än att ännu ett bord fick införskaffas.

Andersen, heter bordet, och beskrivs som retro scandinave på Maisons du monde, där det köptes. Passar ju bra till en svensk möbelklassiker, får en anta.

Bordet levererades idag och fick därmed bli en del av dagens fix. Den vita IKEA-soffan ser en aning luggsliten ut nu tillsammans med de nya skönheterna. Kanske jag skulle beställa ett nytt överdrag till den från Bemz…?

Vore ju synd att bara slå sig till ro och vara nöjd.