Dekadent tisdag

Etiketter

, , ,

Jag tvingar mig till den idag, dekansen. Lite i halvsmyg för mig själv medan L inväntar fiberfolket från Bouygues, som kommer för att installera vårt bredband. Fast i smyg vet jag inte, för jag deklarerade frankt att jag skulle äta chips. Det kändes lite spjuveraktigt, nästan. Fast L sa bara ”gör det du” och ryckte på axlarna.

Han sitter säkert och snaskar minttabletter i luftkonditioneringen under tiden. Inte i smyg men ändå. Kanske är det Hambergs Agneta som försätter mig i något slags tillstånd som inte är jag? Eller är det jobbspöket som vägrar lämna mig ifred och säger åt mig att skämmas över njutningen? Eller det faktum att jag kan räkna timmarna tills det är dags för avfärd?
Oavsett; rofylld är jag inte. Men det är välbekant, som ett minne som satt sig i kroppen om terminsslutveckor som aldrig vill ta slut och som ändå aldrig räcker till. Där är jag ju inte nu. Jag bara tror det. Ryggmärgen tror det. Kanske är det inte så konstigt; i hela mitt yrkesverksamma liv har jag först varit lärare och sedan rektor. I maj månad och större delen av juni har jag bara existerat, plöjt framåt och betat av, utan att någonsin känna mig tillräckligt effektiv. Vet inte vad det där handlar om men att jag skulle vara på väg att möta den berömda väggen tror jag inte på. Isåfall har jag varit nära en solid stenmur varje terminsslut i 36 år. Men nej, jag är faktiskt ganska bra på avkoppling. Tar fram en stickning när händerna inte klarar av att vara stilla.

Snart klart …

Ger jag mig i kast med en roman, vet jag att sinnesron finns alldeles om hörnet och att rastlösheten kommer att ge vika.
Sen är det ju det där med tidiga morgnar. Dagarna blir härligt långa då! När nu dessutom värmen slagit till, är det bara då som det känns ok med fysisk arbete. Imorse rev jag ut den ena garderobsdelen i vårt sovrum. Rensade bort kläder som aldrig används men blivit kvar på typiskt sommarställemanér, fick bort de två otympliga och tippbenägna byråerna och gjorde plats för en juniorsäng.

På väg upp till övervåningen

Här skall en av prinsarna få sin sovplats när de kommer i sommar. Draperier skall upp och myggnät. Det blir mysigt och bra, tror jag.
Sedan kom Gary och inspekterade gästtoan och tvättstugan, där en liten ho behöver installeras. När den inspektionen var avklarad trampade vi upp till poolköket, där han raskt fixade anslutningen under diskbänken. Det hade tagit oss flera timmar och gjort oss rufsiga i håret om vi skulle ha gjort det själva. Vi försökte och det gick inget vidare … Gary blev klar på tio minuter; yrkesskicklighet och rätt verktyg i fin kombination, stavas det!

Pasta med hemgjord pesto till lunch slank nyss ner utan större åthävor. Basilikakrukorna här är större, mörkare gröna och har en djupare smak än hemma. Det är löjligt gott. När värmen klingat av och bredbandet är installerat, skall jag sätta mig och jobba en stund. Men först skall jag hänga lite till med Agneta, Einar och Bonnibelle. Formidabelt sällskap är de. Skuggläge gäller, alternativt blötläggning. Hundtimmen har inletts. Snart vaknar säkert cikadorna ur sin törnrosasömn.

Klicka här för att lyssna på ”La Chanson des Cigales

Riktig murvelsommar …

Etiketter

, , ,

… blev det till slut. En sådan som bjuder på dallrande värme dagtid och ljummen dito när det börjar bli kväll. Jag har landat på min terrass för att avsluta dagen, efter åtskilliga timmar nedsänkt i vatten varvat med lite jobb i skuggan ute i trädgården.

Jag hade tänkt hinna med en tur till snickaren i byn för att diskutera dörrar men det var helt enkelt för skönt att bara skrota runt i trädgården och varva småfix med feelgood-läsning vi kanten av den turkosa. Det är vansinnigt skönt men helt kan jag inte koppla av. Intensiva dagar väntar och jag måste vara väl förberedd. Jag är det egentligen redan men det hjälps inte; njutning av det slag murvelträdgården bjöd på idag är ju nästan oanständigt. Lite sådär, inte skall väl jag?!? Får jag verkligen?

Av den planerade längre vistelsen blev det som bekant hackemat och det gör att den totala avkopplingen inte infinner sig. Nu är inte det hela världen, för den räknar jag med att få i sommar. I Murviel liksom på Tjörn, med avstickare lite hit och dit även där uppe i norr.
Om måndagen varit lugn, även inräknat några timmars jobb, var gårdagen lite mer aktiv. Jag for till marknaden i St Chinian för första gången på nästan två år. Förra sommaren vågade jag inte med covidmolnet hängande över oss på ett annat sätt än i år. Men nu var allt sig precis likt, om man bortser från de förhatliga ansiktsmaskerna.

Myllrande folkliv, fullt på parkeringarna, härligt caféhäng och ”min” tvålfarbror på plats.

Jag köpte många tvålar, liksom för att kompensera för att jag inte haft möjligheten på så länge, sedan traskade jag vidare, köpte presenter och insöp lyckligt atmosfären. Jag funderade inte ens på om folk höll avstånd, tänkte inte på viruseländet över huvudtaget där bakom min mask. Det kanske var obetänksamt av mig, men också befriande. Trots allt tror jag inte att jag var oförsiktig; det lätt ängsliga beteendet har liksom naglat sig fast utan att jag riktigt förstått att det är så det blivit.
Efter några söndagstimmar hemma, for vi sedan vidare till Alignan du Vent för en nationaldagsapéro hos Inger och Börje. Där satt vi och njöt i skuggan under wisterian,

medan Stina gick på upptäcksfärd på egen hand i deras smått magiska trädgård.

Både jag, L och vovve var mycket nöjda med den utflykten!

Samtidigt som bykyrkans klockor slog tio, tystnade gatan och fåglarna likaså. Det är som på en given signal, det där. Tornsvalorna kvirrar, dyker och fyller skymningstimmen med sin högljudda låt men när mörkret tar över, så stannar all aktivitet upp. Cikadorna har inte kommit upp ur sina hålor ännu; riktigt så varmt har det inte hunnit bli och lite kan jag sakna dem. Deras gnisslande gör kvällarna trygga, liksom hemtama.
Snart åker vi hem. L och hund i bil och jag med flyg för att hinna hem till alla aktiviteter. Först åker vi och tar PCR-test inför våra respektive resor. Jag behöver det egentligen inte men tänker att jag lika gärna kan ta det innan avfärd istället för på hemmaplan, där det rekommenderas såväl test som karantän efter hemkomst. Och sen test igen. Testlistan börjar bli lång i min covid-app i telefonen…

Två är positiva; en för pågående infektion i mars och en för antikroppar 1 maj. I övrigt har testerna varit så negativa de kan vara.
Det blir en hattig murvelsommar i år, mest på grund av roliga saker framöver men visst hade jag föredragit en oavbruten majvistelse. Och framförallt en frisk mamma.
En linneskjorta fick jag till slut på mig mot kvällssvalkan men nu har jag dragit mig in i huset. Det är trots allt inte högsommar med franska mått mätt riktigt ännu. Men nästan!

Efter regnet

Etiketter

, , ,

Jorå, det har regnat på oss och det har varit tämligen ostadigt väder de senaste dagarna men idag var ordningen återställd. Himlen återfick sin rätta blå färg och simturerna i det silkeslena turkosa har blivit många.

Vi får en hel del gjort också, eftersom vi faktiskt är ganska så tidigt uppe nu för tiden. Stina tittar förnärmat på oss när vi kliver upp om morgnarna och tycker att vi visst gott kunde sova en stund till. Men morgontimmarna på terrassen och i trädgården vill jag inte missa; de gör sig som allra bäst då. Långa frukostar ackompjerade av fågelkvitter är ett alldeles formidabelt sätt att starta dagen på.

Med kråset smörjt for vi i förmiddags iväg till Cazouls för att hämta en leverans och sedan for vi vidare för att införskaffa en terrassmarkis till poolhuset. DET gick över förväntan; en handvevad mörkbeige 4 meter bred sak med 3 meters utfall är beställd till den ringa kostnaden av 200 europeiska pengar. Inklusive frakt. Vi känner oss ohemult nöjda och längtar nu efter skugga över den nya utemöbeln invid poolen.

På måndag skall ny täckning till tonnellen vid matplatsen införskaffas. Den gamla ger inte längre särskilt mycket skugga och dessutom har den börjat skräpa ner.

Sol, väder och vind tar på materialen härnere och vi har fått jobba på ganska duktigt för att få ordning på saker och ting. Som poolhusköket, till exempel, där vi stöter på ständigt nya detaljer som måste lösas. Bland annat kunde vi inte hitta synnerligen väsentliga delar till avloppsrören under den nya vasken. Det är länge sedan den monterades,

och under tiden försvann minnet om var jag lagt de saknade delarna. Minnet om hur ordentlig jag faktiskt är, ja det försvann det också 😇

Alltså for jag till Ikea för att skaffa de saknade delarna, tvingades köpa hela kittet igen ( ingen stor sak, trots allt; det kostade bara en spottstyver), for hem och fick snabbt de saknade delarna på plats. Lättnaden jag kände gick att ta på men säg den lycka som varar! Anslutningen till de gamla rören fungerade ändå inte och jag gav upp, ringde rörmokare Gary och dök ner i poolen istället. Gary kommer på tisdag och då hoppas vi att följetongen iordningställande av poolkök är till ända.

När jag sedan tog itu med att städa hyllorna i poolköket, hittade jag en redig burk med lock innehållande … de saknade delarna.

Tänk om jag hade gett mig i kast med hyllstädningen först, då hade jag sluppit turen till Ikea. Fast då hade jag ju inte haft de fina sittdynorna till smidesstolarna, förstås, så det var kanske lika bra.

Jag är en smula uppstressad efter de senaste veckornas många turer och har haft svårt att släppa alla de måsten jag fått för mig måste lösas med en gång. Dinglegymnasiets andra kull tog studenten igår och jag tvingades välja bort att delta i den. Det kändes märkligt men det gick inte att lösa på annat sätt. Jag höll ett fjärrtal på deras avslutningslunch i torsdags men det är ju inte samma sak.

Nu var troligen just det viktigare för mig än för studenterna men det liksom kröner ett covidår som ställt det mesta på ände. Avslutning med medarbetarna hoppas jag kunna få till ändå, så Murvielvistelsen får stryka ytterligare på foten.
Om en knapp vecka testar jag Transavias rutt Montpellier-Stockholm och stannar i Sverige tills det närmar sig midsommar. Den senare hoppas vi kunna fira i Murviel. Det blir i så fall första gången sedan vi blev med murvelhuset; midsommar har varit förbehållet S, E och vänner men denna sommar har de annat för sig; en aldrig så liten flytt och förberedelser inför en ny liten familjemedlems ankomst blir viktigare än midsommar i Murviel.
Jag skall snart låta örat möta kudden men dröjer mig kvar ute i ljumma kvällen lite till. Stina sover vid mina fötter och grannarna sorlar. Tornsvalorna har flugit färdigt och lugnet sänker sig över vår lilla by. Jag tittar på mitt klotter och inser att oväsentligheterna slåss om radutrymmet. Tror bestämt att jag varit ordentligt avkopplad idag. Så avkopplad att kan läsa feelgood med behållning …