Det är sommar i Murviel nu. E är på plats och njuter förhoppningsvis tillsammans med sina gäster av sol och sammetsmjuka kvällar. Jag önskar att jag också vore där och har otålig nedräkning tills det är dags igen, också för min del. Nu är det för all del inte så synd om mig. Jag var där för inte alls längesedan och snart är det dags för den långa sommarsejouren. Ingen anledning att hänga läpp, alltså.

Istället håller jag igång bilden av byn på näthinnan med hjälp av gamla och nya bilder – med ett historiskt perspektiv händer det grejer med fantasin…

Murviels lilla college

Det mest fascinerande är kanske ändå att de små barnen på bilden hade kunnat känna igen sig om de kunnat se in i framtiden. Gathörnet är detsamma och husen finns kvar.

Hur många byskolor med så gamla anor finns det i Sverige?

Hur många så levande charmiga små byar finns det?

Vill jag kvista ner till Murviel nu meddetsamma?

Joråvars, så är det nog. Trots allt.