Jag for till marknaden i St Chinian idag igen. Tidigt på morgonen stack jag iväg och fick uppleva något helt annat än när söndagsruschen med sådana som jag traskar omkring där i värmen och nyper i alla klädtrasor, vänder på alla korgar och stryker med handflator över typiskt franska dukar. Idag styrde jag själv som vilken annan fransk madame som helst resolut stegen till brödbagarens torgstånd och fick med mig två rustika baguetter. En korg till fick jag med mig också – måste ju ha något att lägga baguetterna i och sedan nåddes målet för morgonens snabba torgtur – ståndet med dukarna. Igen. I söndags införskaffades en kraftig bomullsduk med mjölsäcksinspirerade ränder på: 250×150 meter skulle den mäta men det gjorde den inte. Med hem följde istället den mindre storleken och jag blev en smula irriterad och bestämde mig därför för att göra ett nytt försök och få med mig rätt storlek hem istället. Det hade jag ingenting för. De större dukarna var slut och försäljaren berättade animerat hur oerhört populära de varit förra söndagen, så jag köpte en liten till istället. Skall sy ihop dem vid tillfälle, tänkte jag.

Vägen hem bjuder på vyer av det vackrare slaget, så jag blev tvungen att stanna och föreviga det jag såg.

Resten av dagen skall jag njuta i min trädgård och låtsas att klockorna har stannat.