Två veckor som dubbeljobbare är avklarade och jag har inte börjat gnissla tänder än, solen fortsätter att gassa inställsamt på mig och solnedgångarna bortom de västkustska kobbarna bortåt danmarkshållet till stillar mig, rensar det fram till alldeles nyss så anfrätta hjärnkontoret. Det känns inte hemma men hemtamt. Det är bara jag ett tag till men snart är vi här på L:s ö tillsammans och skapar vardag i huset som satts på undantag alltsedan Murvelhuset svepte iväg med oss. Nu skall det få lite omsorg till slut.

Wilda gillar klimatet på Tjörn…

Hus tycker om att bli ompysslade. Det är som om de tar sig i takstolarna, borstar av sig dammet och förväntansfullt sträcker på sig när invånarna ivrigt börjar diskutera målarfärg, nya dörrar, vindskivor, åtgärdande av fuktskador, kakel, köksleverantörer och badkar på tassar. Det lilla huset på ön spetsar nyvaket öronen, ödmjukt tacksamt över att äntligen få känna sig ompysslat, medan murvelhuset, så här dryga tre år efter att vi klev in genom dörren, otåligt pockar på uppmärksamhet.

Som att det liksom säger att ”jo, jag vet att jag fått nytt tak, att golvet sulats om med vacker travertin, att trädgården rensats och fått nya planteringar, att trappor försetts med nya smidesräcken men när skall jag egentligen få ny färg på fönstren? Stenläggning innanför grinden? Ordentligt kök? Räcken runt poolen? Era slöhäckar!”

Mycket snack, liten verkstad. Typ.

Men jag har gått in i en annan lunk. Kravet på ekvilibrium har gått in i skarpt läge. Renoveringarna får ta den tid de tar. En sak i taget, eftertänksamt (inte min starkaste gren…), välplanerat och vederbörligen upphandlat på gustafskt (dvs inspirerat av en viss svärson) manér.

Inte fort och fel, utan klokt och rätt.

Nu skall jag prova att hyra ut mina rektorstjänster och därmed själv avgöra hur mycket tid jag tycker är rimligt att lägga på arbetsvardagen. Vi får se hur jag lyckas med det.

Snart sticker jag ner till Murviel igen för några dagar. Skall bara flytta först. Sånt brukar ju gå snabbt och friktionsfritt.

Snart flyttar lådorna ut igen…

S:s första natt på sjätte våningen

Och så viktigast av allt; Bertil skall firas! Han fyller ett år snart, den lille prinsen, och idag har jag aviserat för min uppdragsgivare att jag ibland kommer att behöva vara i Stockholm, jobba på distans och ta hand om mina åtaganden på östfronten. Som att hämta Bärra på förskolan ibland – för övrigt mitt viktigaste kommande uppdrag i höst.

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)