Etikettarkiv: Le Mirroir

Att ha det bra precis där du är och ändå intensivt längta någon annanstans

05 lördag Okt 2019

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Byliv, distansjobb, Murvelhuset, Reminiscenser, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Sista kvällen i Murviel häromsistens var så fantastiskt fin att jag alls inte förstod hur jag skulle klara av att åka norrut igen. Klockan var nästan midnatt och jag satt ensam på terrassen barfota och utan tröja fortfarande. Från Café Nouvel hördes ännu musiken från paret som spelade där den kvällen;

Det prasslade i murgrönan i den mörka trädgården och lamporna var på uppe vid poolen. Det kändes tryggt. Jag sippade sista slatten på en två dagar gammal rosé och tankade på allt vad jag förmådde av sammetsnatten, languedocsk septembersommar och bylivet som en mjuk ljudmatta i bakgrunden.

Det tål att sägas igen att september är en fantastisk månad därnere. Inte längre några turisthorder men som sagt fortfarande sommar. Vinskörden som på alla sätt gör sig påmind,

Spår av druvsaft i gatan utanför. Notera hur det ena körfältet är kladdigare än det andra; fulla flak med druvor en väg och tomma tillbaka till vinfälten igen!

högsommarvarma dagar, kvällar varma nog för utevistelse och svala nätter – med god sömn som följd!

Och bad med den nu lägre eftermiddagssolen varmt glittrande i poolvattnet.

Det är drömskt.

Total avkoppling varvat med fjärrjobb och umgänge med bygrannar, summerar jag, medan eftermiddagssolen skickar sina sista, mjuka strålar in genom tjörnfönstren, så här en vecka senare.

En apéro på Le Mirroir i byn,

följt av middag på Café Nouvel

och sedan dessert hos Claes och Eva, där vi lyssnade på musikerna från den lilla lindbergska balkongen mot gatan.

Termometern visade 21 grader fortfarande när kvällen närmade sig midnatt. Jag var ordentligt trött men ville inte lämna det jag visste skulle bli årets definitivt sista sommarkväll för min del.

My happy place…

En intensiv vecka senare sitter jag insvept i en filt medan förkylningsfebern börjar ge med sig. Fransk musik strömmar mjukt ur högtalaren och jag har det faktiskt oförskämt bra på min ö just precis nu. Och mer kan en faktiskt inte begära.

Lilla nyplanterade syrenträdet mallar sig vid parkeringen

Gröna luckor stängda mot älskad trädgård

22 söndag Okt 2017

Posted by in Byliv, Murvelhuset, poolliv, Utflykter, Väder

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Det är slut på säsongen nu. Oåterkalleligen slut. Jag åker till Sverige och lämnar Murviel, ljumma kvällar,

luncher under fallande höstlöv,

höststormar och forsande regn

som avlöses av förlåtande sol och sensommarvärme.

Vädret har inte visat sig från sin absolut bästa sida den här vändan men trots det har fötterna trivts bra i sandaler och den medhavda kappan har lämnats kvar på sin krok. Idag simmade jag i vår tempererade bassäng och fick tvinga mig upp för att hinna bli klar för avfärd mot flygplatsen i Beziers.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har hunnit med vinprovning med Maison Hansby på Viranel utanför Cessenon,

middagar på Café Nouvel och premiärbesök på nyöppnade baren i byn,

och ett snabbt vernissagebesök hos Karin och Maffe, alldeles innan vidare färd mot flyget, för att liksom maxa både vistelse och upplevelser.

Resterande gardiner har åkt upp på nedervåningen med hjälp av bygrannar Claes och Eva, med benägen hjälp av en kraftig borrhammare. Det krävs kraftfulla verktyg för att få hål på de tjocka stenväggarna!

Jag har inspekterat Maison de deux:s arbete med fönsterluckorna och diskuterat lysande idéer som ploppar upp i Madame Nathorsts huvud medan hon gnussar linoljefärg och monterar fönsterglas i poolhusdörrarna.

Lite färg på det där, så blir det bra!

Så har vi en spång på gång mellan trädäck och badrum

– monsieur jobbar snabbt och det skall bli väldigt skönt att slippa oroa sig för att badgästerna skall snubbla ner i inspektionsluckor när nöden gör sig påmind.

Det blir dessutom en liten skuggplats vid sidan om poolhuset, där neriumbusken får stryka på foten för en mer städad utblick över ett av få kvarvarande bortglömda hörn. För övrigt en av de där goda idéerna som föddes under gnussandet…

Snart sitter äntligen dörrar för uteköket och hyllorna får lister under sig för att inte riskera att ramla ner i vasken och ett redan smått fantastiskt litet gårdshus blir ännu finare och framförallt mera praktiskt.

Men vad har jag då själv åstadkommit?

Städat och rensat har jag gjort. Och lövblåst med min nya mackapär har jag gjort.

Det gjorde jag i onsdags.

I torsdags kom den aviserade oragen och träden ovanför den lövblåsta ytan mäktade inte med att hålla kvar så många av de trötta löv som fortfarande klamrade sig fast på grenarna. Istället störtade de mot backen och vår prydliga, lövblåsta gårdsplan…

Den är inte prydlig och lövfri längre. Åt det rycker jag på axlarna och bestämmer mig för att åtgärda det nästa gång jag är på plats, för då lär träden vara helt kala. Och, efter regn kommer som bekant solsken…

Au revoir, Murvelhus!