Jag har lämnat ett snögloppigt Stockholm, sett solen bryta igenom molnen över Vättern och styrt in i västkustsk dimma idag. Bokstavligt talat, inte bildligt. Eller kanske lite bildligt också, eftersom det var högst motvilligt som jag lämnade mitt soliga lilla barnbarnstroll kvar i radhuset med sina päron.

I bilen satt jag och tänkte på lilla B. På hur han nynnar. Hur han tittar pillimariskt på sin mormor under morgonrufsig lugg. Hur dörren till mitt rum flyger upp på morgonen, efter att jag legat och lyssnat en stund på när B pladdrar med elefanten, glad som en lärka, pigg som en mört. Så står han och tittar på mig en stund med smilband upp till örsnibbarna innan han springer vidare för att titta till päronen. Imorse hann det rent av bli lite beslutsångest innan lilla B kom på den lysande idén att lämna elefanten hos pappan medan han tog med sig mamman och kröp ner hos mormorn.

Alla fick mysa. Alla var nöjda. Lilla B är noga med att sprida sina gracer.

Han har sjungit för mig och applåderat när jag sjungit. Vi har lyssnat på vacker musik, läst böcker och tittat på Modern Family på Netflix. Lilla B är glädje. Lilla B är allt som är vackert.

I Stockholm är för tillfället också alla mina tre barn samtidigt och det var märkligt att åka därifrån den här gången. Kluvet och rentav svårt. Älskar dem alla så galet mycket.

Men hemma på ön väntade älskade L och lilla jycken, som sprang ärevarv när jag kom. Kärleken till den lilla pälsen är tämligen okomplicerad den också. Fast av annat slag, förstås.

Det får handla om kärlek hela blogginlägget ut idag. Med risk för att det blir en smula känslosamt. Jag är uppfylld av det, nämligen. På ett nästan hudlöst vis. Just idag.

Om bara en vecka åker jag till våren. Till Murviel. Till den älskade trädgården. Till Huset. Till mitt Happy Place. Kärlek, of sorts, igen.

Då blir det desto sydfranskare rapportering på bloggen. Och kanske en förinvigning av årets säsong med apéro i trädgården (om vädret tillåter) för hugade på plats.

Skall jag tänka på under morgondagens bilfärd fram och tillbaka i dimman på E6:an.