Tag Archives: Väder

Roadtrip i Sveriges sydvästra delar

08 söndag Jun 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Kalenderwidgeten säger 13 dagar kvar till avfärd mot Murviel medan nationaldagshelgen har firats med roadtrip till Skåne, Göteborg och Tjörn

Jo, den är på riktigt, regnbågen - panorerad av V

Jo, den är på riktigt, regnbågen – panorerad av V

med bonusfrun och lilla älskade yngsta som nu lämnar Skåne för en ny tillvaro på Västkusten. Det är omtumlande och fint på samma gång. Intensivt är det med hektiska jobbveckor, terminsslut och flyttlass och jag drömmer allt intensivare om långfrukostarna i skuggan vid vårt olivträd i murvelträdgården, om morgonens första simtur, om cikador och ljumma kvällar i sällskap med vännerna på plats. Det är en helt annan tillvaro och tankarna på den får mig att orka lite till, masa mig ur sängen ännu en tidig morgon och navigera mig genom vardagarna fram mot hägrande semester.

Men två nätter på Tjörn utan att också kunna njuta av dagar där, får mig att inse – än en gång – att jag vill ha svensk sommar också. När den är som bäst är den nästan oslagbar och klarar faktiskt att mäta sig med tillvaron i Murviel. Om det bara gick att lita på, det svenska sommareländet!

Fast nu, när Murviel finns, får inte vädret samma betydelse längre för sol, det får jag ju! Så jag dristar mig till att i tanken planera för en semestervecka på hemmaplan också… kanske. Om solen skiner. Om jag får nog av cikadeväsen, kall rosé i eftermiddagsglaset, sammetsnätter, lojt poolplaskande och utflykter till vinggårdar, havet, kristallklara bad i hisnande raviner, marknader och barn och vänner på besök.

Som om. Det skulle hända.

Men det skulle kunna bli en svensk semestervecka ändå. Jag skall tänka på saken.

Blå himlar

20 lördag Jul 2013

Posted by in Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Det har kommit regn på oss flera gånger de senaste dagarna men idag hade de inte en chans, dropparna. Jag låg och dåsade en stund under mitt parasoll i eftermiddags och när jag vaknade till var himlen så där omöjligt blå som vi vant oss vid att den brukar vara. Vädervariationer av det slag vi haft har fått våra franska bekantingar att väderprata, något som inte heller det hör till vanligheterna. Det brukar ju liksom inte hända så mycket att det räcker för att fylla en meningsfull konversation:

Om en liten stund tar jag bilen in till Beziers för att hämta min ljuvliga stora unge och hennes pojkvän. De har åkt både eurotunnel och TGV på sin väg hit och hunnit med både London och Paris sen de lämnade Stockholm tidigare i veckan. Jag är glad som en lärka och har hunnit sträcka lakanen flera gånger på sängen jag bäddat inför deras ankomst. Nyper lite i handdukarna gör jag också och kollar att de hänger rakt.

Om knappa två timmar är de här och då var det ost och vin beställt. Kanske att det blir ett midnattssdopp då också?

Det kom ett mejl…

11 tisdag Dec 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det är återbruk på den rubriken och även om de mejl jag fått den sista tiden inte så ofta handlat om murvelhuset, så blev det till sist ändring på det. Bygranne M, som förmedlat kontakt med Sandrine i byn, hörde av sig angående vår förestående resa ner till jul.

Sandrine, som nu fungerar som ”husvärd”, undrar om vi inte vill att hon skall sätta igång värmen i huset, för nu är det ordentligt kallt, menar hon. Eller rättare sagt, vinden är kall och life is very sad in our little village in the winter, menar Sandrine.

Att vinden är kall bekräftas också av Monet, som beskriver hur kalla vindar sveper ner över dem. Men, och det är ett viktigt men, solen värmer i lä, enligt Monet och kan fortfarande få kinderna att blossa efter en stund i trädgårdsstolen.

Jag funderar över vad Sandrine skulle tycka om Stockholm så här års?

Obeskrivligt vemodigt, kanske?

Vad skulle hon tycka om mörkret? Ett mörker hon nog inte har upplevt, gissar jag…

På min sedvanliga bloggpromenad hittade jag även Karins färska bilder på gårdagens tur genom vinfälten och jag frågar mig igen vad jag gör häruppe. Eller kanske vad mina förfäder tänkte när de valde den här kalla delen av klotet att bosätta sig på.

Obegripligt.