Snön yr vidare och sveper in Globen i snörök. Ljus brinner överallt och jag är hemma igen. Det är skönt, om än högst tillfälligt för imorgon sätter arbetsveckan igång igen och det är mycket som behöver bli klart innan helgerna får all verksamhet att stanna. Till helgen bär det av västerut igen för att hjälpa till och bara vara nära.

Det är en märklig känsla som infinner sig mitt i allt det julvackra, som jag så väldigt starkt förknippar med barndom och allt som trollades fram då. Jag älskade det då och jag gör det nu men ingen kan inredning som min mamma, som med små medel alltid lyckas kombinera ombonat mys med stil och känsla för detaljer. En adventsljusstake i fönstret i nya rummet på sjukhusavdelningen gjorde henne glad och återställde lite normalitet efter den senaste veckans kaos.

I helgen skall jag baka lussebullar utan russin, så slipper hon pilla ur dem och jag skall ta med en trave nya böcker. Kanske jag smyger in någon liten uppdaterad Peter Mayle-aktig historia om sydliga franska breddgrader för att hålla liv i planerna om lata höstdagar i Languedoc…? Någon som har något tips?

En fin, om än ovan, andra advent har vi haft och religiös är jag nu inte men ett slags andäktighet har infunnit sig. Den förstärker jag med hjälp av Tino Rossis gamla smäktande jul-chansons.