Etiketter
Vad är det man kallar dem för, alla bloggar om inredning, resor, surdegsbak och franska drömhus? Livsstilsbloggar? Är det rent av det mitt klotter håller på att utvecklas till? Ja, inte vet jag men jag vet att jag har många därute i etern som delar min vurm för livet bortom snöglopp. Med flera av er bloggläsare har det utvecklats en nätvänskap som jag uppskattar ohemult mycket och snart får jag också träffa ytterligare några av er IRL, medan andra är helt anonyma och det är bra det med.
När jag skriver här mår jag bra, även om annat i livet stökar, vilket det naturligtvis gör med jämna mellanrum. Jag kan snudda också vid stöket ibland men mest vill jag ha en frizon från det på bloggen. Detta inlägg får därför utgöra ett undantag för att förklara varför det hunnit gå några dagar sen sist jag skrev och varför de franska drömmerierna har fått maka på sig ett tag, den magnifika snöstormen i onsdags till trots. Jag menar vad, om inte just ett sådant väderkaos, skulle annars ha fått mig att kasta mig över tangentbordet och knattra ner funderingar kring tak, brunnar och allehanda murvielska trevligheter?
Nu satt jag istället insnöad i min lägenhet utan att kunna ta mig dit där jag allra helst ville vara just då. SJ ställde in det ena tåget efter det andra såg jag på nätet och att sätta sig i bilen var inte att tänka på. Klass 2-varningar är inget man ignorerar, varför jag till slut insåg att detta var en storm av sådant slag som du helt enkelt får vänta ut.
Igår kom jag så iväg.
Till mamma som skrämde oss rejält den där eländiga onsdagen då jag inte kunde ta mig till henne. En operation som i de allra flesta fall nästan är som en ”quick fix” ställde till annan oreda och livet visade oss hur skört det är och hur snabbt tillvaron kan kastas omkull. Så skakigt var det att jag nästan inte vågar sätta på pränt att det är så mycket bättre nu.
Vi är inte ute ur skogen än, har älskade medicinkunniga J upprepat flera gånger det senaste dygnet när vi bevittnat hur mamma hämtat sig alltmer och vi försiktigt börjat tro att det ska gå vägen.
Innan J satte sig på tåget tillbaka till Stockholm, frågade hennes moster om hon trodde att vi var ute ur skogen ännu och då svarade hon, att nu har vi iallafall kommit fram till gläntan.
Gläntor tycker jag om, både som metaforer och i riktiga skogen. Jag stannar i den och vänder ansiktet mot solen. Blundar jag, blir gläntan fransk och vi är där tillsammans, mamma och jag.
❤
GillaGilla
Det är det här som är livet, glädje och sorg, skratt och gråt, harmoni och oro, om vartannat. När något händer ens kära, vacklar man rejält. Livet kan förändras väldigt fort. Vi har själva varit med om en hel del…
Skönt ändå att det går åt rätt håll. Gläntor är väldigt fina, man får en chans att vila oron :).
Ser framemot IRL ;).
Varmaste kramen till dig
GillaGilla
Ligger i sängen. Ögonen har fuktats av orden de just läst. Dina ord.
Genom min öppna sovrumsdörr hör jag min mamma läsa för min dotter. Mamma har än en gång kommit för att hjälpa mig i vardagen. Mamma som aldrig sätter sig själv i främsta rummet utan alltid ser till oss först.
Dina välskrivna ord väcker björnen som sedan 1991 visserligen aldrig sovit ordentligt i mig och jag tror att jag går upp nu, till mamma, till min dotter, för att se till att verkligen vet hur oändligt älskade de är!
Tänker på din mamma och dig, din fina familj, och jag hoppas steget ut ur gläntan är kort.
Varma kramar till dig vännen!
/Malla
GillaGilla
Jag hoppas, som alla andra, att du snart tillsammans med din mamma och övriga familjen kan kliva ut ur gläntan och få fri sikt igen. Vet ju inte vad som hänt men föreställer mig att det i efterhand blivit komplikationer i samband med operationen. Det är visserligen en rutinoperation men mycket kan ju hända när man är en bit upp i åren och kanske har andra åldersrelaterade besvär.
Här i södra Frankrike är det nu mycket svalare och det har snöat bara några tiotals mil norr om oss. Inte mycket men tillräckligt för att ge fransmännen julkänsla. Vi har ganska blåsigt väder med kall mistral men den ger å andra sidan härligt blå himmel och soliga dagar som vi njuter av. Mest inomhus förstås.
Ditt franska hus står säkert stadigt mitt i detta och väntar på er ankomst. Hoppas du har någon som kan sätta på elementen i tid – husen här är ju gjorda för att hålla värmen ute under heta sommardagar men kalla plattgolv ger frusna fötter. Nu är det fransk vinter så glöm inte koftorna som sagt!
Om ni stannar kvar härnere länge kanske vi kan ta oss en tur bort till Languedoc och säga hej till er och hälsa på min väninna som flyttade till era trakter i somras. Vi skulle ha kört till Luxembourg men har ställt in den resan och tillbringar skön och fridfull jul enbart vi tillsammans med lilla hunden. Det kan man också göra då och då och njuta av annan sorts julefrid! Skinkan och sillen är redan inköpt.
GillaGilla
Önskar av hela mitt hjärta att det blir bra för din lilla mamma och att ni tillsammans kan sitta och njuta av allt det vackra både här i sverige och i ditt vackra murvelhus!
Allt gott till dig/Sol
GillaGilla
Tack, Sol!
Det ser ut som det fortsätter att gå åt rätt håll, så snart hoppas jag att vi kan börja planera för frankriketripp tillsammans.
GillaGilla
Tack för din omtanke, Monet!
Norska ben som gått på tur hela livet ger en stark grundfysik, som denna gång kom väl till pass. Så här långt är jag oerhört tacksam och försiktigt lättat.
Kommer vi iväg som planerat, vilket vi nu tror, så vore det fantastiskt skoj om ni kom förbi – vi håller glöggen varm!
GillaGilla
Kramar också till dig, fina Malla! Mammor är bäst<3
GillaGilla
Ska bli så roligt att träffas – och att se ert örnnäste! Ser ut att vara så himla fint, även i vinterskrud…
GillaGilla
Jag hoppas verkligen att din mamma kryar på sig och naurligtvis också att ni skall komma iväg till Languedoc nu till jul. Jag har köpt en ny tomteluva till den svenske tomten:)
GillaGilla
Jag tror att vi skall få till det! Och tänk vad konfunderade A:na kommer att bli över tomten – svensktalande och med ny luva!
GillaGilla