Vi är många och vi blir fler. Jag har bloggat om det förut, hur barnen, jag och Å for till södra Frankrike för min och barnens första längre semester på egen hand. Vi mötte ett Languedoc som svepte med oss med på ett litet äventyr som jag sent skall glömma. Solen sken, maten var god, det lilla huset i Cessenon som vi hyrt var precis så charmigt som vi föreställt oss. Å och jag tillät oss att drömma om hur det skulle vara att äga ett hus att åka till därnere. Kanske kunde vi köpa ett tillsammans…?

Det är femton år sedan vi for på den där semestern.

För mig blev det ett hus i Nacka tillsammans med L istället.

För Å en fin femtiotalslägenhet i Årsta.

Jobb och vardag i Stockholm.

Men så blev det till slut för mycket snö för min del och murvelhuset knuffade undan den svenska villavardagen.

Nu är det till slut även Å:s tur.

I Saint Geniès de Fontedit ligger det söta lilla hus som nu är hennes. Karin på Hus i Languedoc har förstått precis vad som skulle passa och letat fram en pärla med en inhägnad liten gård och en balkong med utsikt mot Murviel. Å och lilla hunden Aska kan kvista över till oss murvielbor närhelst andan faller på. Det blir fantastiskt.

Huset är väl omhändertaget, städat, underhållet och fint. Bara att flytta in och ta i besittning.

Både i höstas och denna vända fick vi naturligtvis titta också på andra hus. Irländarnas charmiga, gyttriga och lätt överbelamrade hus i samma by fick oss att dra på smilbanden i varje rum:

Ett älskat hus det med – vi vandrade runt i det andaktsfullt och tänkte att här har avnjutits många glada måltider och många lata timmar i kvällssolen på takterrassen.

B

Bara själva dörrkläppen säger något om lekfullheten hos husets invånare. De skall naturligtvis inte lämna området – bara hitta något som är lite större för att kunna ta emot alla som vill komma och hälsa på! Huset kommer att göra en framtida köpare alldeles fnattig av glädje, det med.