En vecka har gått och jag sticker ut näsan på balkongen för temperaturcheck. Det brukar vara något av ett mikroklimat där så här års, innan vårvindarna friskar i och tar tag i balkonginredningen. I februarisol längst inne i hörnet har det gått att avnjuta en aldrig så snabb liten kaffekopp så här års. Men idag frestar inte det. Jag är förresten fortfarande förkyld, så jag ägnar mig åt att gå igenom fotona från förra helgen. Det blev bara lite drygt hundra…

Det var ganska kalla dagar även i Murviel men allt är naturligtvis relativt. De gamla stenhusen är inte byggda för att i första hand stänga ute kylan, så med temperaturer under tio grader utanför och med en och annan minusgrad nattetid, lämnar inomhusklimaten oftast en hel del övrigt att önska. Murvelhuset utgjorde inget undantag i det hänseendet – det bjöd inte på någorlunda drägliga temperaturer på den stora öppna nedervåningen förrän det var dags att åka hem. Då hade jag till slut fått resignera, gjort som fransmännen och stängt ute såväl kyla som dagsljus med fönsterluckorna. Tycker inte om att stänga ute dagsljuset. Det går emot allt jag i min nordiska ljusiver lärt mig uppskatta. Övervåningen däremot, med sina modernare dubbelglasfönster höll oss behagligt varma om nätterna.

På sjätte våningen är inomhustemperaturen mer eller mindre konstant. Här behövs inga raggsockor eller dubbla ylletröjor. Välordnat och behagligt är det. Fast det hjälps förstås inte. Murvelkärleken är ohämmad och blind. Jag längtar dit. Tillbaka. Hem.

Till samvaron…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trädgården i vårsol…

Pysslet som året om går att ägna sig åt utomhus, med undantag för endast några få dagar om året…

I helgen skall påskresan bokas. Vet inte ännu hur lång den vistelsen kan bli men två veckor känns som ett minimikrav.