Etiketter
Boiler House, Emilios, Franska Karibien, sockerplantage, St Martin
Häromdagen åt vi middag på en tidigare sockerplantage. Jag hittade stället under en av mina många futila googlepromenader i jakt på öns historia bortom romtillverkning, lyxjakter på väg in och öns bästa äterier. Stället heter Emilios och här utlovades en historisk upplevelse tillsammans med den smaskiga maten.
En del av det vi åt var verkligen smaskigt men i övrigt kom alla förväntningar på skam. Vi satt i vad som kallas ”The Boiler House”.
Det var snyggt inrett men också fullständigt rensat på allt som kunnat påminna om den verksamhet som en gång fanns här; platsen där saften pressades ur sockerrören och sedan omvandlades till råsocker genom att kokas i olika omgångar tills all vätska och alla orenheter var borta.
I marknadsföringen utlovas även historieberättande serveringspersonal men inte ens när ägaren själv kom förbi och hälsade, erbjöds historieberättande.
Till slut har ändå googlandet gett resultat och jag hittade en ganska nyutgiven bok av en svensk uppsalahistoriker. Boken ger genom ett antal människoöden en bild av slavkolonin St Barthélemy under de knappa hundra år som ön var svensk.
Redan i de inledande texterna är den informativ och intressant och att Sverige faktiskt var en slavnation under slutet av 1700-talet och under första halvan av 1800-talet är inte något som det pratats så mycket om. Vi är mer upptagna av historien om mordet på kungen, som fått ge sitt sitt namn åt öns huvudort Gustavia.
Att ligga under en parasoll på ännu en paradisisk strand medan jag läser om detta är en upplevelse av ett alldeles eget slag.
Eller som bokens inledande motto citerar:
”Det förflutna gör fysiskt ont när vi närmar oss det med ögonen fulla av nuet.”
//Carlos Drummond de Andrade, 1929
Den här ständigt dubbla upplevelsen följer med mig under våra veckor här. Vår och andra turisters närvaro ger ön välstånd men står också för en kontrast som med jämna mellanrum smärtar. Vi är inga miljardärer och det här är en semester som krävt ett år av planering och sparande för att komma till stånd.
I ett ljuvligt slött otium på en av de mer lyxiga stränderna, beställer jag en Lobster Hot Dog, som smakade så gott;
Jag försöker att inte skämmas när allt jag kan önska kommer till mig där på stranden, men min ganska enkla (med svenska mått mätt) bakgrund knackar mig på axeln och undrar om jag hade kunnat föreställa mig detta när jag som barn lekte bland de idylliska hyresradhusen i den lilla bruksorten. Den enda referens till något liknande, som jag då hade, var Pippi Långstrump på de sju haven…
Det värsta är att det ger mersmak; hit vill jag igen!
Så får det kanske bli men då skall jag vara ordentligt påläst. Inte på vilka restauranger eller plager som är bäst eller var jag hittar den bästa shoppingen. Istället vill jag tugga i mig romaner, där de karibiska öarna figurerar i en eller annan form, liksom mer faktabaserad läsning. Jag har många frågor som jag vill ha svar på innan jag flyger in över Maho beach nästa gång.
Murvielklotter 
Spännande! Mitt bästa tips på en karibisk författare är förstås Maryse Condé, men henne har du kanske redan läst? Även om man känner sig som en alltför privilegierad besökare, är det ändå intressant att få möjlighet att försöka förstå en så helt annorlunda kultur. Om man bara slapp den långa flygresan, som jag alltmer försöker undvika, både för miljön och för att jag tycker att det är plågsamt att sitta på planet så länge. Men nog blir man sugen…! /Kerstin
GillaGillad av 1 person
Har inte läst Maryse Condé, så stort tack för tipset! Håller med om att flygresan är lång (9 timmar från Paris) men vi valde ett steg upp från economy och det gjorde stor skillnad. Vi kommer som sagt att vilja åka tillbaka men en sådan här resa är inte direkt gratis, så vifår se!
GillaGilla