För exakt tre år sedan satt jag och L på det lilla cafét i grannbyn St Genies och tittade på mäklarprospekt. Bredvid oss satt Eva och Rachel, mäklarna, och visade vilka hus de sett ut åt oss. Vi drack varsinn kaffe och njöt en stund av den varma oktobersolen. Minnet från den dagen är glasklart. Bara dagarna innan hade L:s pappa plötsligt gått bort och vi hade funderat på att ställa in vår resa. Men så tänkte vi istället att det ju bara handlade om några dagar och att vi kanske istället behövde den korta lilla verklighetsflykten ännu mer. Han var ju med oss i tankarna ändå och det kändes fint.

Vemodigt, men fint.

Drömmarna var nära, nära där under platanen på cafét. Vi tittade på bilderna, lyssnade på mäklarpratet och tyckte att det var väldigt skönt att få fokusera på oväsentligheter ett tag. Att det var startskottet på ett formidabelt languedocäventyr visste vi ju inte då.

Idag på treårsdagen var det dags igen.

Samma café, Karin från Hus i Languedoc och Freddy Ruedas representant och så Å och jag. Samma strålande sol, kaffe i koppen och förväntan i luften. Å:s, inte min.

Två tjocka pärmar och en påse nycklar,

skvallrade om att det finns ett och annat hus till försäljning. Köparnas marknad fortfarande kanske?

Så for vi iväg, först till Cazouls och ett märkligt men trevligt och fräscht litet hus alldeles vid kyrkan:

Det är två hus, inte ett, så det är smalt som tusan!

Huset till höger är djupt och smalt men förvånansvärt ljust ändå. Smart placerade takfönster tar hand om dagsljusdetaljen.

Stort, fint badrum

Litet vardagsrum med takfönster och utgång till takterrass

Litet smalt men funktionellt kök

Vy mot kök och hall från trappan upp till andra våningen

Takfönster i golvet med köket under

Byn är lite större och livlig med allt på plats men huset ligger alldeles tyst i en liten gränd. Skulle det kunna vara ett alternativ, tro?

Vi for vidare mot nästa objekt och våra hemtrakter; ett hus i Murviel på samma gata som herr & fru H:s hus.

Fönster ut mot den trafikerade huvudgatan, stökigt, eftersom ägarna inte visste att vi var på ingång, men potential fanns med tre sovrum och en bra takterrass.

Ingång rakt in till…

kök och allrum

Takterrass med utsikt…

… om du ställer dig på en pall

Charmigt?

Mysigt?

Ett alternativ?

Hmmm… Skulle vara för att det ligger i Murviel, då men nä, knappast.

Och så till sist  – en grand finale i Laurens, en söt liten by ungefär mittemellan Beziers och Pezenas. Inte en extra pinal framme, renoverat in i minsta detalj och med ett minst sagt svårslaget läge:

En flodfåra med en för dagen porlande rännil, en helt ostörd, stor och nygjord terrass, ingen trafik alls utanför och mycket som är vackert att vila ögonen på.

Portal upp till ingången

House hunting med Åsa 2014

Grannen!

Jag föll i farstun, Å var mer återhållsam men gillade vad hon såg hon också.

Alldeles nytt kök

Nygjort badrum

Nya golv…

… fina detaljer

… och två stora sovrum

Till och med garaget var ordentligt fixat med nytt innertak…

… istället för de för området så vanliga gamla taken med trasig puts mellan bjälkarna. Puts som gärna ramlar ner i stora sjok med jämna mellanrum. Inte så kul om bilen som bor där har ett tak av glas…

Ett alternativ?

Jisses, ja!

öFast då behöver det nog finnas lite prutmån.

Efter Laurens for vi hem, intog en mycket enkel lunch under markisen vid poolen,

simmade några vändor i det svala men alls inte kalla vattnet

och dröjde oss länge kvar i värmen medan eftermiddagsskuggorna växte sig allt längre…

Min dröm, den är just här, högst verklig, högst påtaglig och alldeles väldigt tacksamt omhuldad.