Mitt klottrande har verkligen hamnat i skymundan den senaste tiden. Jag gör mina reflektioner varje dag på Instagram och däremellan är jag mormor, farmor, rektor, mamma och allt möjligt annat. De senaste par månaderna har jag tillbringat i Dalarna tillsammans med några av mina allra mest älskade familjemedlemmar,

och för ett tillfälligt uppdrag på två skolor i vackra Rättvik. I höstas rektorade jag mig i Växjö och lärde känna så fina kolleger och medarbetare. Rättvik bjuder på precis samma sak och jag har och har haft det så bra här. Uppdraget fortsätter en liten bit in i höstterminen och det känns också bra. Det är som att jag har hittat mitt ”mojo”, min plats i skolvärlden. Jag kliver in, gör min analys av läget och sätter igång. Efter nära 40 år i skolans värld vet jag nog ändå vad jag gör och mitt kringflackande rektorsliv har gett mig ny energi – jag tycker om att jobba igen!

Sejouren i Dalarna är inte bara jobbmässigt något av en succé för min del; jag är faktiskt också alldeles tagen av landskapet och vänligheten jag möter här.

Och just när jag trodde att utsikten vid Söderås var något av det vackraste jag sett,

så letade jag mig vidare till Tällberg och tappade andan igen. Här finns de små kluster av hus som skapar små byar kvar och det bidrar till idyllen. Landskapet är kultiverat, hagarna omgärdas av gammeldags gärdesgårdar och allt är otroligt välskött. Det skulle kanske kunna upplevas som lite kulissartat men det känns istället bara levande och ompysslat. Små byar är fint, både i Dalom och nere i vårt franska viste!

I Tällberg tog L och jag in på Dalecarlia Spa Hotel, åt gott, simmade i spaavdelningen

och njöt av utsikten från vårt hotellrumsfönster. I Tällberg skall jag se till att semestra igen någon gång framöver. Ett Siljan runt känns som en bra idé – nästa sommar, kanske?

Dalavädret var dock äktsvenskt och jag har längtat ner till Murviel, till värme,

till ljumma kvällar,

till cikadeväsen,

och till umgänge med vänner,

I år är vi för ovanlighetens skull inte där samtidigt som solnafamiljen och det är förstås lite trist, men vi tar hand om en av mina ögonstenar istället och både kortar och senarelägger vår vistelse på grund av det. Det är jättefint, det med. Det kommer att vara värt uppoffringen att inte tillbringa lata sommarveckor i Murviel.

Jag har varit i Värmland för att vara beredd att passa en blivande storasyster;

innan jag drog vidare till Solna, där jag och L fixar i solnafamiljens radhus,

En liten lillasyster till Maj dök upp för en vecka sedan, bara timmar efter att jag var tvungen att åka därifrån! En smula snopet var förstås det, men igår for jag dit över dagen för att snusa på och beundra den nya lilla.

Nu är jag femfaldig mormor och tvåfaldig farmor och jag känner mig som värsta matriarken…!

Och jag höll nästan på att glömma! Vi har firat en så fin student,

Dessutom har bröllop hållits och min mamma fyllde 95 på samma dag.

Det var så fint och kändes särskilt märkvärdigt, eftersom de två datumen sammanföll och för att trakten har så många beröringspunkter med båda sidor av sonens familj.

Midsommar firades i Tjuvkil, där Åsa och jag invigde min kanot på spegelblankt hav;

Om en vecka bär det till slut ändå av till Murviel men bara för två veckor, vilket är en rekordkort sommarvistelse där för oss.

Mycket tid för stilla kontemplation har nämligen inte denna vår och sommar hittills bjudit på. Jag skall ta igen det i september och oktober, då jobbdelen av mitt liv får sakta ner för ett tag. Kanske kan jag då även återuppta mitt bloggande med tätare intervaller igen. Det är iallafall ambitionen!