Två veckor har passerat utan att någon av familjens yngsta älsklingar fyllt trädgården och huset med sina pärlande skratt. Stilla blir det dock sällan här när sommarsäsongen är i full swing. Utan övernattande gäster har det istället varit umgänge av annat slag som gäller. Vi bjuds på apéroer,

vi firar nationaldag,

håller fotbollskväll och ser Sverige förlora,

gör utflykter till sandstrand och falaiser,

håller kväll i Béziers,

åker till vinfester i grannbyar,

städar undan och rensar i röran av alla badattiraljer som hotar att ta över varje ledigt hörn av minsta lilla förvaringsutrymme,

och jag stickar med fötterna i poolvattnet, frustande i värmen som tar över när solen svängt förbi cypresserna och sänker sin middagshetta över oss.

Och cikadorna; dem som jag inte trodde att jag hörde när de försiktigt började gnissla i början av juni? De slutar inte förrän kvällen blivit ordentligt sen och tidigt på morgonen drar de igång igen, de värmeberoende små gynnarna! Ett bevis så gott som något att caniculerna inte tänker ge sig än på ett bra tag.

Tidigt igår imorse kom grabbarna från Les Ateliers du Languedoc och borrade hål i den tjocka stenväggen in till vårt sovrum.

Nu har vi en fast och betydligt elegantare luftkonditionering istället för de klumpiga, fula och tunga åbäken som vi försökt kyla vårt sovrum med genom åren.

De andra två sovrummen på övervåningen skall också få kyla – och värme på vintern! – men då de vetter mot gatan har Monsieur le maire synpunkter på placeringen av uteenheten och vi har därför tvingats tänka en vända till tillsammans med montörerna.

Vi tror att vi har en lösning på det nu men det får vänta tills vi är nere nästa gång. För framtida småfix med huset skall vi dock tänka både en och två gånger innan vi frågar mairen om lov! Vi får göra som byborna själva gör för att undvika krångel och utdragen väntan på besked innan arbetet kan starta! Sedan är det väl kanske bäst att påpeka att vi naturligtvis med arbeten som påverkar vår omgivning även framgent kommer att be om lov först – vi är ju inte alldeles hialösa och utan franskt vett efter dryga tretton år som ägare av vårt maison vigneron!

Häromdagen regnade det och mitt planerade poolhusfix gick om intet. Det fick bli en tidig söndagsrevelj istället, för hettan var tillbaka så snart som regnet dragit vidare. Istället fick övervåningen i stora huset välbehövlig omsorg och är därmed åtminstone till hälften redo för kommande husgäster.