Den är över nu, påskhelgen och vistelsen i Murviel. Inte blev den alldeles som planerat men ganska fin ändå. L for hem till hunden på påskdagen, eftersom hon ju inte mått så jättebra, medan vi som var kvar hade sedvanlig säsongsinvigning av en tretton grader varm pool. Så mycket badliv blev det inte – istället fick poolen agera gigantisk vinkylare och det var ett uppdrag den klarade med bravur.

Av den geggiga sörja som dolde sig under pooltäcket när den öppnades efter sin vintersömn återstod inte mycket. Den glittrade förföriskt inbjudande men vi höll oss som sagt på land.

Men solen värmde, crémanten från Limoux slank ner i strupen och vi skålade för de månader av fransk sommarsol som ligger framför oss.

Annandag påsk i murvelträdgården

Veckan har varit alldeles fantastisk. Himlen har varit prickfri, vindarna mestadels ljumma och umgänget går det inte att klaga på heller.

För egen del tittade jag denna annandag inte särskilt djupt i limoux-glaset, eftersom E och jag hade bestämt oss för en havsdjursmiddag i Bouzigues senare samma kväll. Det är försäsong där med och av turister syns inte ett spår. Förutom vi, då. Inte många av restaurangerna var öppna men det behövs ju inte heller. Vi tog plats på Le Grand Bleu

och förundrades över solnedgången utanför medan vi slafsade i oss både musslor, fisksoppa och en något trött grillad laxbit. Det där med att beställa in lax invid en musselodling är naturligtvis bara dumheter men jag blev sugen och fick därmed skylla mig själv. Men musslorna, mina vänner, de blir inte så mycket bättre än vad de är just här!

Träd i grafisk kontrast mot en skymningsblå himmel är svåra att ta ögonen ifrån, särskilt när de ännu är lite kala. Kameran smattrade och jag hade gärna visat många fler av dem men det kan förstås i längden bli lite enahanda, hur vackra de än är.

Så tillbringades alltså min annandag påsk; med poolinvigning och musslor, med vänner och E men utan L. Stillsam och fin var den, trots vår något decimerade skara. Nästa gång vi ses allihop är det sommar. Tanken på det kommer att hålla mig upprätt när jag nu snart igen kastar mig in i jobbdimman under ytterligare några veckor.