Etiketter

… vill vi ha med oss på semester och det är lite bekymmersamt. Den åttaåriga damen har ökat på sitt midjemått en smula – och vem har inte det?!? – och flyg känns alldeles för osäkert. Misstänker att en resa bland bagaget skulle ta knäcken på känsliga lilla hon.
Så jag har googlat.
Massor.
Och kommit fram till att tåg nog är det bästa alternativet. Med egen kupé kan vi mysa oss ner genom Europa och utvilade kliva av tåget i Narbonne, så så får det bli. Imorgon skall jag semesterplanera med kollegerna och sedan är det bara att boka, kontakta veterinären och förbereda för sommaren i det egna franska huset.

Fina, underbara J pratar om höstdagar i vårt franska abode och mamma funderar också hon på dagar i huset tillsammans med min syster, också det i höst, så det är nog bäst att jag sparar några semesterdagar till dess.

Jag lever i min egen franska bubbla men verkligheten lyckas naturligtvis göra sig påmind med jämna mellanrum. Händelserna i Toulouse lämnar inte heller mig någon sinnesro och jag påminns om hur sårbara vi är. På min stora skola finns hur många ingångar som helst och vi har nyligen haft inbrott, där ett ansenligt antal datorer stals. Det var inte roligt men det är trots allt bara prylar. Hur skulle vi klara ett attentat av motsvarande kaliber som i Toulouse? Kan det hända hos oss?

Upprinnelsen till vårt franska äventyr var en skolrelaterad tanke jag länge närt om att starta en kursgård i Frankrike för svenska gymnasieelever som läser franska. Kursgård blev det nu inte, åtminstone inte ännu, men ett eget hus som bas är ingen dålig start. Byborna vet vilka vi är redan och med en trädgårdsmästare som också är lärare, kanske det inte blir så svårt att etablera kontakt med någon av de lokala skolorna?

Underligt hur tankarna vindlar under dessa dagar mellan första och andra vistelsen i Huset; hunden, Toulouse, kursgård och mamma.

Jag har svårt att sova – kanske inte så konstigt?