Etiketter
Jag är hemma på Tjörn till slut och känner mig lite tom. Lyssnar på Anna Ternheims sommarprat, gillar hennes låtval och det är väldigt mycket svensk sensommar. Lite mysigt här innanför fönstren, eftersom vädret inte inbjuder till så värst mycket uteliv. Jag betraktar mina händer som vilar på tangentbordet i väntan på inspiration. De bär spår av murvielsommar och den grå ylleärmen känns ovan mot det solvana skinnet;
Det är alls inte längesedan svettpärlor bröt fram på överläppen där jag satt i skuggan under torgpaviljongen och lunchen fick avbrytas för ett dopp i det turkosa. Eller när gästande hunden Molly fann det för gott att hoppa i blötan för att undkomma hettan.
Klicka på bilden för att beundra Mollys konster!
Nu fryser jag. Regnet har börjat piska mot rutan. Ingen ny murvielresa är bokad. Ännu.
Imorgon skall jag på intervju i Alingsås och dit är det ganska långt. Jag vet när jag kommer fram om det kommer att kännas aktuellt över huvudtaget eller om det kommer att innebära för långa resor att göra varje dag. Det är längre än till Dingle och vägen dit inte lika självklart rak.
I huvudet surrar andra idéer och planer och det känns viktigt att de får plats och att de får ta min tid i anspråk. De handlar förstås om möjligheter för mer tid i murvelhuset framöver, kanske inte på heltid men väl på mertid. Och de handlar om det absolut nödvändiga i att få till så pass mycket flexibilitet i mitt kvarvarande arbetsliv att jag kan ägna mer tid och kraft åt alla mina viktiga människor. Och hunden, det lilla hjärtat, som saknar mig när jag är borta och förvirrat iakttar mig när jag äntligen kliver in genom dörren igen.
Till helgen åker jag till Bertil. Vi har inte setts sedan han lämnade Murviel tillsammans med sina päron och längtan efter honom går att ta på. Jag tittar på bilderna från de där ljuvliga julidagarna när Bertil mumsade ost till frukost på den nya verandan,
eller upptäckte den franska snitsen med att äta sniglar,
Bertilpappan plockar ut det ätbara till den ivrigt väntande sonen
och myste med sin förtjusta mormor medan resten av familjen utan resultat försökte heja fram Frankrike till EM-seger tillsammans med murvielborna på Le Café Nouvel.
Lite mer tveksam var lillprinsen till poolbad
men förstod för all del snitsen med att låta sig lotsas runt på ett bekvämt flytetyg.
Eller för den delen låta sig vaggas till sömns med vattnet kluckande runt benen…
Det är fint att ha alla bilderna nu när sommaren 2016 börjar sjunga på sista versen, åtminstone här, ett par hundra mil norr om Murviel – på favoritplatsen är den ju fortfarande i full sving ännu ett bra tag.
Jag tänker på kommande familjedagar i Murviel och hoppas att de skall bli många, många!
À bientôt, mon cher Bertil!
Murvielklotter 