Fredagen fick en hetsig start när Wills grabbar knackade på dörren och ville börja med återställandet av det stora rummet. Det var vi inte beredda på och efter några diskussionsrundor bestämde vi att skjuta på starten av det arbetet med en dag.

Så idag strax efter klockan åtta drog de igång. Vi rasslade runt igår och imorse för att plocka undan och förbereda för ytterligare stökiga arbeten i huset. Nu ser därför det stora rummet ut som för två år sedan igen.

Jag skulle kunna bryta ihop lite över att behöva börja om igen. Det är dammigt, stökigt, det är grejer överallt och om vi inte hade Claes och Evas hus att fly till om kvällarna, skulle jag nog ha misströstat åtminstone lite. Men humöret är faktiskt på topp och jag är mest glad över farten på arbetet, att allt stök sker samtidigt och att det på så sätt blir gjort innan säsongen drar igång och huset fylls med älsklingar igen.

Claystonefolket har fått flytta upp till poolhuset, som raskt säsongstädades igår.

Plattorna och matplatsen har spolades av medan solen gassade och bjöd på sommartemperaturer.

Under tiden ägnade L ännu en dag åt att flaxa runt för att hitta de sista prylarna till badrum 2. Det svarta badkar jag sett framför mig gick inte att uppbringa. Ordern från Gary var att badkaret måste stå på fötter och inte vara för långt. Sådana finns men inte med svart utsida, så det fick bli ett helvitt.

Inte fanns det vare sig svarta eller vita tassar till badkaret med rätt mått heller, utan det blev lejontassar i silver. Det kan jag inte riktigt leva med, så sprayfärg skall införskaffas.

Kopparfärg eller svart till tassarna och möjligen också svart färg till badkarets utsida.

Handfatet som vi bestämt oss för att behålla, är stort och ganska klumpigt, inser vi. Det går ju att byta ut vid ett senare tillfälle. Tillsvidare får det duga.

Mellan varven petar jag in jobb och jag är oändligt tacksam över möjlig­heten att kunna vara digital nomad. Den här processen hade definitivt inte varit möjlig att delta i på distans. Arbetet med badrummen löper på med en rasande fart och det är resultatet av samarbete, engagemang och know-now.

Gästbadrummet, som var först ut är snart klart och jag är både förvånad och glad över hur otroligt smidigt arbetet har flutit på. Det klias inte länge i byggdammiga barr när knepigheter uppstår och kreativa lösningar materialiseras på nolltid när frågetecken uppstår.

Vi handlar och försöker se till att vi skaffar allt vi kan skaffa. I tid måste det göras också, om inte ställtider och dyra förseningar skall uppstå.

Med jämna mellanrum sätter vi oss i solen, tvingar pulsen in i viloläge och låter oss förundras över att det redan är så varmt. Languedochimlen, ja, den är förstås sådär omöjligt blå!