I min pendlarbil på väg upp till Rättvik fick jag plötsligt för mig att jag skulle skriva. Jag blev uttråkad av alla granar och furor och plockade fram min reMarkable. Vad jag fick ur mig? Tja, en lägesbeskrivning, typ:

Jag är på väg till Rättvik i bil igen. Som passagerare den här gången. Vid ratten sitter L, så att jag skall få en paus från pendelrattandet, och i baksätet sover hunden lycklig över att få följa med.

Tre veckor återstår av mitt uppdrag på plats, sedan väntar en nedbantad version av det på distans. Det är en sällsamt vacker augustidag och vi susar fram på nästan tomma landsvägar med solen silande genom rader av spikraka furor. Upplevelsen är en helt annan än den under torsdagskvällens körning på samma väg fast åt andra hållet för en vecka sedan. Då var jag ensam i bilen och min blick svepte från höger till vänster och alla övriga sinnen var på helspänn. Det är älgland vi pratar om på sträckan mellan Rättvik och Karlstad och i skymningen känns skogen lika hotfull som den är glittrande vacker i förmiddagens augustisol. Här vill jag verkligen inte köra i vare sig tät novemberdimma eller i lovikkasnö i januari, så just detta veckopendlande är för mig synnerligen säsongsberoende.

I Murvelhuset njuter just nu tredje omgången hyresgäster av tillvaron och det innebär ett välkommet tillskott i murvelkassan. Det behövs för de två projekt vi tänker oss inför nästa säsong, med poolhusförbättringar och förhoppningsvis ett orangeri på framsidan av huset.

En tur till skrotnisse i Caylar har för ändamålet hamnat på min to-do-list inför vistelsen i september. Stället är ett Mecka för den som letar efter återbrukade räcken och fönster & dörrar i smide.

Sedan återstår bara att hitta en duktig hantverkare som kan hjälpa oss att få härligheten på plats, förutsatt att skattkistan i Caylar kan få fram materialet, vill säga. Sådant sitter jag och tänker på medan mil efter mil av skog passeras. Till slut blir den utsikten tämligen enahanda och jag längtar efter vidder och utsikt över västkustskt hav, eller över languedocska vinfält, eller för all del över Siljan!

Det senare duger bra som substitut ett tag; det är ju inte för inte som den vackra sjön i folkmun kallas för mashavet!