Man skulle kanske kunna tro att det skulle bli lite ensamt i det stora huset utan sällskap men det har jag inte hunnit fundera över så mycket, för här finns att göra hela tiden. Tanken denna gång var också att jag skulle hinna förbereda huset på både gäster och sommar och det är vad jag ägnar mig åt. Hög grad av tillfredsställelse är det på sånt, eftersom det är så väldigt handfast och påtagligt. Resultatet är omedelbart och jag har stunder flera gånger om dagen då jag tycker att jag är ohemult duktig.

Dagen inleddes med en tre timmar lång telefonkonferens med rektorskolleger och handledare på rektorsutbildningen och det fungerade alldeles utmärkt, så nu vet jag det.

Rektor på distans på nästa jobb, kanske…?

Nä, kanske ändå inte men någon gång ibland.

Jag har varit en riktig hemmakatt idag, ätit min lunch med vegetariska favoriter och pratat med underbara, fina J, mamma, L och Pensionat Paradiset för rapport om hur pälsdjuret sköter sig. Hon äter, får jag veta. Som om hon aldrig sett mat förut.

Fast nu skulle jag ju inte berätta om vare sig telefonsamtal eller glupna husdjur, utan om dagens värv, som när det ena är avklarat genast väcker tankar om nästa.

Fönstren putsades rena från byggdamm och då insåg jag att det är sämre ställt med de arma fönstren än vad jag först trott:

Inte mycket kitt kvar..

brunt skall bli…

Kittet är knaspertorrt och rasar i stora sjok när man kommer åt det. På flera ställen är de handblåsta gamla rutorna helt exponerade, så när som på en sida eller två och det enda som håller dem på plats är de små piggarna som borde vara dolda bakom friskt kitt. Expert får anlitas, för jag vägrar att byta ut de vackra gamla fönstren. Strunt samma att det är enkelglas som inte håller kylan stången vintertid – de är ju så charmiga!

Fönstren putsades därför mycket varsamt under tiden som jag funderade på vilken färg de skall ha efter renoveringen. Languedocgröna, kanske:

Bilddetalj från Hus i Languedocs hemsida

Eller fortsätta vara bruna, fast med gröna fönsterluckor och gröna franska balkonger mot gatan?

När fönstren återfått sin genomskinlighet gav jag mig i kast med gästbadrummet, så att det är någorlunda klart för invasion, även om inte Loubets möbel hunnit få vare sig färg eller kakelyta ännu. Den skall målas med äggoljetempera och kaklet, ja det har jag inte hittat ännu. Jag skyndar långsamt.

Lilla kaoset före…

… och efter lite fix

Handfat och kran väntar på värdigt kakelsällskap

Små gästhanddukar från Korggubben på Tjörn och korgar från IKEA

Med det mesta på plats fick till slut baddjuret, som suttit på badrumsdörren i ältahuset i alla år, åter inta position som vägvisare för badnödiga. Här är det, signalerar hon – välkommen in!