I ett kalt hotellrum i Nynäshamn försvinner jag i tankarna ner till Murviel. Jag har haft en riktigt bra konferenseftermiddag med jobbet och det var välbehövligt, för det har varit lite smågnissel de senaste par veckorna. Så kan det ju vara ibland, så det är inte mycket att hänga läpp för men i de lägena utövar naturligtvis det betydligt enklare livet i Languedoc en ytterst påträngande lockelse.

När det förhåller sig på det viset, tenderar mina bloggpromenader att bli betydligt längre historier än vad de brukar vara och alldeles nyss avslutades bloggutflykten hos Madame Pri. Jag började om från början och läste de första inläggen och kommentarerna och förstår att de flesta av oss som blivit med franskt hus upplever samma förälskelse, upptäckarglädje och nyfikenhet på allt som på något sätt har beröringspunkter med det nya franska. Grannarna, restaurangerna, bylivet, utflykterna. Det är härligt, nästan barnsligt förtjust och så underbart befriat från allt vardagligt som annars bråkar bakom pannbenet!

Det blir fint att ha på näthinnan nu när jag släcker sänglampan. Imorgon är det en ny konferensdag och sedan har jag hört att det skall bli helg. Det blir också fint!