Vi gick upp tidigt idag, eftersom vi ville hinna med lördagsmarknad i Montpellier. Det tar en knapp timme att åka dit med bil, så det fick bli en snabb morgonritual utan frukost – det tänkte jag att vi kunde släntra in på ett mysigt café och ordna med. Gärna i närheten av marknaden med utsikt mot något historiskt.

Tanken var ju god men vid just den marknad vi valde, fanns det bara ett enda, inte så överdrivet trevligt café. Kaffe gick att ordna men frukost? En seg pain au chocolat var vad som erbjöds. Jag tog en tugga, rynkade på näsan och lät den ligga.

Men läget på både marknad och café var spektakulärt, alldeles invid den fantastiska akvedukten:

Ett gott bröd och några grova olivoljetvålar plockade vi med oss innan vi klättrade upp till Place du Peyrou för att närmare kunna inspektera Aqueduc St-Clement

Jag hade tagit för givet att akvedukten var romersk, men den byggdes på 1700-talet, insåg jag när jag undersökt saken närmare. Visst finns det gott om romerska lämningar i området men i fallet Montpellier är det snarare en bit utanför, närmare bestämt i Murviel lès Montpellier, som lämningarna återfinns. Och jo, det finns mer än ett Murviel! Får väl se till att åka dit och kontrollera om det är lika trevligt där som i vårt Murviel.

Fascinerande är akvedukten ändå men Place du Peyrou, akveduktens slutstation, skulle behöva lite TLC. Det är inte alls turisanpassat och jag kan inte bestämma mig för om jag skall tycka att det är skönt eller bara tråkigt att de inte utnyttjar platsen bättre.

Många roliga detaljer fångar ögat, du har utsikt över hela Montpellier men det är öde. Några små parasoller och en aldrig så liten uteservering skulle väl inte skada? Eller kanske en glasskiosk eller två?

Eller så är det bara off-season. I vilket fall som helst gav vi upp och greps av längtan till havet igen. Bouzigues, föreslog L och så fick det bli:

I tjugogradig värme på en uteservering vid etangen blev det både skaldjur, grillad dourade, picpoul i glaset och glass till dessert.

Lite vårdisig himmel, en lätt krusad vattenyta, nyvakna livsandar och, som tur var, ordentligt med faktor på skinnet och säsongen får sägas ha börjat.

Hur ljuvligt är inte det?!?