I Saint Nazaire de Ladarez springer det omkring en och annan herrelös hund. De tas om hand av byborna och ser inte jätteledsna ut över att ha många istället för en, alldeles särskild, matte eller husse.

Men i byn bor också Beuk. Beuks matte dog för en dryg vecka sedan, så nu är också han herrelös:

Byborna turas om att ta hand om honom. Han får mat, vatten, lite kel då och då, och ett alldeles eget vintunnehus. Men Beuk ser inte glad ut. Jag tror att Beuk sörjer.

Hemma i Sverige smörjer bortskämda lilla La Dame kråset på Pensionat Paradiset…

Tror inte hon skulle nöja sig med ett aldrig så väldoftande vintunnehus om vi försvann. Värme, kuddar, filtar och en matte och husse på tå är vad vår lilla byracka förväntar sig av sitt hundliv. Och en och annan vistelse på pensionat, förstås, för att äta upp sig med hjälp av en slamsa hjortstek med jämna mellanrum…