Etiketter
Jag har ett jobb som suger musten ur mig. Dagarna är långa och ofta oförutsägbara. Omkring mig hårt prövade, inte så sällan arga föräldrar, personal som inte tar rast och barn som har svårt att sitta still. Förvaltningar som håller hårt i pengarna och en evig kamp för att få loss resurser till våra elever. De är alla barn i behov av särskilt stöd. När det börjar tryta i kommunkassorna, är det de här barnen som får stryka på foten. Bakom tankar om normalisering och integrering ligger alltför ofta en skriande brist på förståelse för vad som krävs för att en liten autist skall klara att fokusera på skolarbetet eller för att få en elev med ADHD att sitta still tillräckligt länge för att inlärning skall hinna ske.
Så jag håller mig sysselsatt. Hinner inte med så mycket annat än jobbet just nu. Bloggar inte som jag brukar, fixar inte franska bankärenden eller kollar upp arbetet som gjorts i huset. Inte har jag åtgärdat termitproblemet men framförallt har jag inte åkt ner under hösten som jag planerat. Tänk så synd det är om mig.
Fast tröttheten rinner av mig och irritationen över att vara så upptagen knuffas undan när killen med långsam inlärning knäcker läskoden plötsligt en eftermiddag och präntar ner fem ord som effektivt summerar semestern på sydligare breddgrader i somras – lök, oliv, sol, mamma och pappa. Kan ni se det framför er?
Eller när jag får en spontan kram av en annan elev. Ett leende från en pojke som sällan gör just det.
Och när min lilla hund blir vägen in till barnet med den mörka blicken och okontrollerbara ilskan och jag får syn på den underbara unge som gömmer sig där bakom. Blicken är blå och plirig och omsorgerna om Wilda visar vad han förmår när omgivningen möter honom där han är. Det kan vi inte alltid men vi lär oss nya knep varje dag.
Då älskar jag mitt jobb. Kan inte tänka mig något som skulle kännas mer meningsfullt än just det jag håller på med. Då kan till och med Murviel få vänta lite till utan att det blir plågsamt.
Men i februari, om inte förr, då SKALL jag dit! Jag vill se mimosan blomma
och jag vill gå på mimosafestival i Roquebrun.Det är fint att tänka på när grådasket lägger sin blöta, unkna filt mot mitt trötta nylle.
Det är så det är Vi SKALL också gå på mimosafestival i februari Just nu i Barcelona där vi suttit ute och ätit tapas som var sådär men vinet var bra och vi har köpt bra saker båda två
GillaGillad av 1 person
Såg Barcelonabilderna – ser hur härligt ut som helst! Om inte förr, så ses vi i februari!
GillaGilla
Trevligt, vi planerar också en mimosafestival….Det gäller att hålla ut 🙂
GillaGillad av 1 person
Till alla som längtar till Le Sud kan jag säga att det nu sedan rätt lång tid är verkligt besvärligt väder härnere. Det är inte skyfall och hårda vindar hela tiden men det regnar, åskar och svämmar över titt som tätt. Ibland har vi härliga soldagar men nästa dag smattrar det på taken igen och är nästan omöjligt att gå ut.
Så det är nog inte så illa att vara i Sverige jämförelsevis. Kanske liten tröst.☁️☔️⚡️
GillaGillad av 1 person
Bara några soltimmar skulle räcka! Här är gråaste mörka nu…
GillaGilla
Ta väl hand om ungarna!
Vi besöker ett annat Roquebrun, det med Cap Martin. Ingen Fête du Mimosa där men bra ändå. Och nära till Menton, vilket är det bästa.
GillaGillad av 1 person