En helg- och klämdagstät ledighet går in på upploppet. Det töar och är grått ute, hund och husse är på väg västerut medan jag har valt att stanna hemma. Lite trist är det att de åkt iväg men jag behöver ha långtråkigt i några dagar. Städa, plocka, fundera över hur jag skall möblera om – igen – för att få en skön nystart att matcha det nya året med.

Jag skall krypa upp i soffan med mina magasin också. Jag köpte dem i London för snart en månad sedan men har inte hunnit läsa dem. På de två återstående arbetsdagarna skall jag jobba med sådant som inte kräver andras närvaro, eftersom det har stängts ner och loggats ut överallt. Jag vet, för jag har försökt klämma in jobb de ynka vardagar som försökt stånga sig fram mellan ledigheterna, med påföljden att jag nog aldrig tidigare pratat med så många telefonsvarare eller fått så många autosvar på mina mejl någon gång tidigare.

Så vad göra?

Jo, jag låter det överhettade pallet njuta av den påtvingade ledigheten istället och upptäcker, föga förvånande, att det ger tankarna fritt spelrum och kanske leder till större kreativitet både på jobb och hemmaplan så småningom.

Nytt år är det alltså. Hur var 2014? Året som började i djupaste oro, som kramade musten ur mig, som vändes till något hoppfullt när sommaren var som allra vackrast?

Året som välkomnade en ny innerligt älskad och efterlängtad liten ögonsten.

Omtumlande är ordet som bäst beskriver 2014.

Det är ganska skönt att få gå in i ett nytt.

Har jag något nyårslöfte, så handlar det om att jobba mer lagom, ge mer tid åt alla mina favoriter och att ta ytterligare steg mot en allt franskare tillvaro.

Hur det går, vet jag om ett år.

Promenad på stranden, januari 2015