Etiketter
Lördag på Autobahn i passagerarsätet på väg norrut stickar jag, tränar franska glosor och tragglar fransk grammatik. En natt på hotellet i Luxembourg är avverkad och jag är åter i bilbubblan och solen skiner. L kör. Hela vägen. Jag tycker att det är skönt att slippa. Alla år bakom ratten kors och tvärs får mig att ta mig friheten att slippa när jag inte måste ratta själv. L säger sig inte ha något emot det. Timmarna i bilen på väg genom Europa blir därmed till tid att hinna med sådant som fått vänta när toastolar måst inhandlas och snygga ventiler måst letas upp.
Men min bilbubbla spricker denna gång. Vi får sällskap på vägen av ett par bilar med ukrainska skyltar. Så dyker en långtradare upp med texter om ”humanitär hjälp på väg” upp i högerfilen, snart i sällskap av en grupp vans från Storbritannien med röda kors på sidorna och bakdörren. Medicinsk utrustning på väg till Ukraina står det på engelska och ukrainska.
Då börjar jag gråta. Det bara kommer, fastän jag själv är trygg där jag sitter. Fastän resten av familjen är trygg också. Jag återupptar nyhetshungrigt min avbrutna DN-prenumeration och börjar läsa e-DN på paddan. Hittills sedan starten av den ryska invasionen har Omnis korta notiser varit min huvudsakliga nyhetskälla, kompletterad med sändningar från BBC och CNN. Att läsa fördjupande artiklar är något helt annat, inser jag dock kvickt. Långsamheten i det tvingar fram eftertanken på ett helt annat sätt och jag tar in det jag läser. Tar så fram min reMarkable och skriver lite för att bearbeta. Snyter mig, sväljer hårt och skärper mig.
Så åker stickningen fram och med den för händerna blir jag lugn. Den senaste månadens produktion skvallrar om att jag behövt flera sådana meditativa stunder:
Sedan skänker jag ännu en slant för att stilla samvetet. Funderar över hur Kennaris fjärrundervisning skulle kunna hjälpa till gör jag också. Det är svårt. Profitera på katastrofen är det inte tal om. Men skola är normalitet, ett fokus mot en framtid bortom katastrofen. Det lär vara många lärare på flykt som kanske redan försöker undervisa barnen? Hur hittar vi och organiserar dem? Kan vi avlöna dem? Crowdfundar vi? Söker medel på annat sätt? Hur länge kommer de att behöva vara på flykt? Kommer de att kunna återvända snart?
Kommer någon att ta sig an Putin och hans banditer? Går det att oskadliggöra dem?
Är det bättre att satsa på att hålla igång utbildning enligt ukrainsk läroplan tills vidare eller skall de ukrainska barnen snabbt införlivas med respektive mottagarlands utbildningsväsende? Eller både och? Sådär snurrar tankarna. Jag försöker sortera dem, få ordning på dem. Vill hitta sätt att hjälpa. Som så många andra.
Och så, mitt i alltihop, fick vi några fina timmar i Heiligenhafen, där vi sammanstrålade med ett par languedocsvenskar på väg norrut. En bättre middag på lokal innan läggdags följde på det. Heiligenhafen är ett inte alls så pjåkigt stopp efter vägen.
Idag går färden vidare över Danmark,
tillbaka till Tjörn och ännu ett tak över huvudet som är vårt. Jag fryser men solen lyser marsstarkt över oss, medan regn och översvämningar plågar omgivningarna runt murvelhuset. Jag hoppas att det ovädret snart drar vidare.
Murvielklotter 
Förstår att det kan kännas påtagligt att möta den sortens verklighet om kriget som du gjort på Autobahn. Vi som inte bytt badrum eller stickar utan läser, lyssnar och tar in precis allt, inklusive både franska och andra internationella nyhetsmedier har naturligtvis fått en mera smärtsam daglig påminnelse om vad det nu är som händer. Bokstavligen framför våra ögon för den som inte skyggar för det.
Min man nöjer sig med Omni sedan många år och jag (som har arbetat som kris- och mediakonsult dessutom) har faktiskt lärt mig att sky den sortens media som pesten. Vi har, när vi samlas inför Rapport och Aktuellt totalt olika bilder av vad som hänt – jag har nyhetsknarkat och han vet på ett ytligt plan ungefär vad som hänt. Såvi krockar också på hemmaplan med våra världsbilder.
Utöver DN har jag också SvD och utan jämförelser i övrigt tipsar jag om att åtminstone gå in på deras numera öppna artiklar i vissa ämnen. Det är djupt kunniga experter, inte minst militärstrategiskt och också historisk (Dick Harrison inte att förglömma som visar oss på varför man inte förenklat kan tala om dårar och banditer utan måste förstå både historiegång och andra tankevärldar).
Från och med förra veckan kommer också Försvarsmakten att sända presskonferens varje torsdag kl 1500 i public service-tv, ungefär som FHM gjorde. Tips för att kunna följa utvecklingen ur det mest kunniga perspektivet!
Och välkommen tillbaka till en tyvärr något mera oroande vardagsverklighet i vårt utsatta Sverige.
(När det gäller tankar om flyktingbarns skolgång har Sveriges kommuner med förvånande hastighet tillsammans med alla andra flyktingmottagningsförberedelser gjort upp planer för barnens snabba skolintegrering. Det är en solidarisk kärnfråga i och med att så många frivilliga nu öppnar sina hem, om så för ett mindre gästrum så jag är övertygad om att det är samma sak i din hemkommun. )
GillaGilla
Intressant hur du tänker runt undervisning och utbildning och hoppas du kan bolla idéer med kollegor. Och all kreativitet behövs nu. Skulle tro att det är okänt för alla utanför skolans värld att det finns EN kurator på tusen elever, men vi vet. Har inblick både där och i den medicinska världen. Och mycket kunskap och erfarenhet.
Och vi vet ju att det läggs ett ofantligt arbete på lärarna som idag förutom undervisning i alla ämnen är sjuksköterskor, läkare, psykologer, poliser, kuratorer, familjeterapeuter, finns nästan ingenting som de inte är. Och inte hört ett ord om att skolan behöver förstärkas, nej glöm det med dessa fantasiministrar.
Så blir glad för dina tankegångar.
Och lycka till. Och allt mörker, ja vi vet och det finns inga ord för all ondska. Men blev glad bara att se Ekmans buss och VDn själv, åkt med dem, hur han snabbt åkte ned med hjälpmedel och fyllde bussen hem med människor, ensamma unga och mammor med småbarn och vilken värme han berättade om att den existerade hela resan hit och sen stod stockholmare och erbjöd rum hos dem själva. Amen.
GillaGillad av 1 person