… har det blivit några stycken i år. För några veckor sedan åkte gulligaste, oändligt älskade lilla familjen G-J tillbaka hem efter två veckor i murvelhuset. Dagarna med dem fylldes med bad i hav och pool, med utflykter, midsommarfirande, och måltider på terrassen, vid poolen och på restauranger.

Jag stannade kvar i ett par dagar och förberedde för nästa omgång semesterfirare innan jag flög till Stockholm för några dagar där. Lilla minstingen Märta firades på sin ettårsdag

och jag fick några fina dagar tillsammans med Bertil, min första barnbarnsälskling, innan jag återvände till Murviel för att ta emot nästa, oändligt älskade familj. Bertil klarar inte längre vare sig resan ner eller den sydfranska värmen. Svårigheterna som hans autism och if för med sig växer med honom och han har det numera bättre hemma.

Resten av familjen behövde dock en avkopplande semester och därmed är familjemedlemmarnas olika behov ytterst Inkompatibla just nu. Föräldrarna och vi runt dem får vara både uppfinningsrika och flexibla för att så långt det bara är möjligt försöka tillgodose allas behov.

Vårt murvelhus har genom åren på olika sätt anpassats för först Bertil och sedan för ytterligare små gäster. Här finns leksaker, grindar, sängar, matstolar, barnböcker, konstnärsmaterial, bilstolar, barnvagnar och inte minst en pool som håller barnen sysselsatta hela dagarna. Det ger föräldrarna mer ro att njuta av kaffekoppen ostört om morgnarna när den ena leken sömlöst kan övergå i en annan, utan alltför mycket vuxenengagemang. Vi kan istället njuta av skådespelet och låta oss förundras över kreativiteten och leklusten med ett beundrande leende på läpparna!

Tänk ändå att vårt murvelhus fick bli en sådan tummelplats för alla mina! Det har faktiskt överträffat alla förväntningar – påskfirande med gulligaste norge-familjen, midsommar med min yngsta med familj och sedan julisemester med de nyblivna 40-åringarna och deras efterlängtade småttingar – i år är ett bra murvelår; intensivt, socialt, mysigt och drömmigt!

Annars då?

Jo, cikadorna har kommit igång ordentligt efter att de i år lät vänta lite på sig och djurlivet i trädgården är fantastiskt att lyssna på.  I år har jag dock tvingats konstatera att jag inte längre hör cikadornas alla frekvenser – de yngre familjemedlemmarna hörde dem före mig! Det chockade mig först och jag insåg hur stor del av stämningen de där gnisslande djuren står för om sommaren. Lättnaden är därför stor när jag nu hör dem fylla luftrummet med besked! Men insikten fick fart på mig och jag började googla hörapparater som kan fungera som öronsmycken, för lite fåfäng är jag trots allt. Men jag skall omfamna alla delar av mitt åldrande, har jag bestämt; åtgärda det som går och anpassa mig till det som är ofrånkomligt. För jag har det trots allt oförskämt bra och den oro jag bär på handlar väldigt sällan om mig själv och min egen hälsa – där är det laissez-faire som gäller! Bra för sinnesfriden för det mesta men kanske inte alltid så klokt. Den 18 augusti skall ett öga opereras, eftersom glaskroppen lossnade för några månader sedan och råkade rispa ett litet hål på gula fläcken. Irriterande men tydligen alls inte ovanligt och ingreppet är avklarat på någon timme med lokalbedövning. Det skall bli skönt att få det överstökat och förhoppningsvis sedan bli av med den störande lilla pricken mitt i synfältet.

Idag har vi vår nye trädgårdsmästare här för att tukta vår vilda trädgård och i förrgår gick äntligen ett gäng röjsågar loss på den djungelliknande grannträdgården. Där hänger nu vissnande vildvin på husets fasad och mur och vi kan sluta oroa oss för att också vårt hus skall tas över av den vildsint växande grönskan.

Det där med att det är vackert med grönska som klättrar på fasader har en tydlig baksida härnere. Jag har för länge sedan insett att det inte är en toppenidé att plantera klätterväxter mot husväggar, såvida du inte är ständigt på plats och inte har något emot att hålla efter dem. Ofta, dessutom. Typ flera gånger i månaden under säsong, dvs i stort sett året om.

Nu råder åter mellandagar innan huset får besök igen. Vänner den här gången och sedan skall huset lånas ut medan vi styr norrut igen. Augusti kommer att bli galet hektisk, så jag tänker ägna mig åt njutning, vila och städning i lagom takt. Sydfransk sommar ändå! Svårslagen, om du frågar mig.