It’s a Wonderful Life

Etiketter

, , ,

… rullar på Murvielväggen, precis som traditionen bjuder. Om inte James Stewart räddas av sin skyddsängel varje jul,

Its-A-Wonderful-Life

så är inte julen på riktigt, så nu sitter vi här, några av oss, med ett halvt trött öga på filmen, mätta på julmat och med klappar utdelade.

Murvelhuset är magiskt vackert i sin julstass – pyntgeneralerna har inte sparat på något och att kliva över tröskeln efter en julnatt och morgon på Skavsta… jag låter bilderna tala istället!

Snöröken, rådjuren och jag

Etiketter

, , , ,

…håller varandra sällskap på vägen som slingrar sig fram genom tät granskog mot Skavsta.

20121223-203915.jpg
Två frusna rådjursflockar har jag släppt över vägen men bara enstaka bilar har jag mött. Jag kör förbi gårdar som glittrar av pynt och utomhusslingor runt granar, räcken och flaggstänger och landskapet är bedövande vackert, det måste erkännas.
På radion är det uppesittarmusik och jag lyssnar för en gångs skull uppmärksamt på texterna om artister på väg hem för att fira jul.
Julstämningen är total i min smutsiga Ford.
Bara jag, strålkastarna och kompakt mörker mellan gårdarna.
Good things come to those who wait, tänker jag och känner mig märkvärdigt högtidlig. Den smörigaste av julmusik har plötsligt den effekten på mig, eftersom jag till slut fullständigt kan identifiera mig med textrader som ”can’t wait to se their faces…”.
I år hänger förberedelserna på andra än mig; jag som alltid annars är sist i säng för att se till att det är julfint när alla kommer upp på julaftons morgon och naturligtvis förväntar mig vederbörligt tinder. I år är det ombytta roller och en annan sorts jul. Solen skiner i Murviel

20121223-211428.jpg
och kortärmat det som gäller mitt på dagen och jag är den som förväntas tindra.
Och gissa om jag ska!
Barn på nytt är jag visst bestämt!
Glad lilljulafton på er, alla uppesittare!

God morgon!

Etiketter

, , ,

Dan före dan vaknar jag av upprepade pling i mobiltelefonen och ser de här murvielska nunorna:

20121223-100344.jpg
De vaknar upp i ett soligt och julpyntat hus och jag blir alldeles lycklig av att se dem, systrarna stor och liten! Jag förbereder avfärd mot Skavsta, där jag skall tillbringa natten, eftersom det varnas för nytt snökaos ikväll och inatt. Tidig morgonfärd imorgon kändes därför inte som ett alternativ längre.
Alltså blir det en lång frukost med den här utsikten

20121223-101325.jpg
Tur att jag älskar min mamma och att just frukost med henne är det mysigaste som finns.
V skickade denna dagsfärska utsikt från Murviel och det bästa med den är att också den får avnjutas i formidabelt och älskvärt sällskap!

20121223-101648.jpg

Leif ”Loket ”Olsson är i Murviel

Etiketter

Julförberedelserna är i full gång i Murviel och jag får rapporter om sol och behagliga 17 grader.

20121222-212440.jpg
Lokets finstämda julvisor snurrar på Spotify, så som han fått förgylla(?!?) våra jular ända sedan han var så ”hot” att han till och med gav ut en julskiva. Det skall erkännas att vi tvingats vara utan skönsången i några år, eftersom CD-skivan tappades bort (kanske någon gömde den för att slippa…?). Men nu är alltså ordningen återställd och genom murvelhusets fönster ljuder Lokets tomtemusik, till fransosernas stora glädje, får man tro!
Jag har avkrävt familjen täta uppdateringar och foton och de har levererat hittills men nu verkar det vara stopp. Nu kommer det inte fler bilder. Kan det vara så att de snålar med slutresultatet för att uppnå full wow-faktor när jag kliver in genom dörren på julafton?

20121222-213015.jpg
Granen är inte så stor som rummet hade mäktat med

20121222-213116.jpg
men det var tydligen inte alldeles lätt att hitta en gran så här i elfte timman och när den rätat på sig blir det nog alldeles fantastiskt:

20121222-213221.jpg
Projektor och högtalare har de införskaffat och A:na testar att det funkar. Jag kan avslöja att både Karl Bertil och K. Anka är klara för visning, så att traditionerna kan upprätthållas mitt i allt det franska.

20121222-213319.jpg

20121222-213418.jpg
Fast hur det skall bli med den saken är ju lite knepigt, eftersom undertecknad inte kommer fram förrän vid fem-tiden och traditionen bjuder att K. Anka tittas på klockan tre.
Tomten måste kontaktas också, så att tindrande små och stora får sina klappar.

20121222-213540.jpg
Den här lilla flickan och alla de andra ser jag snart när jag kliver in genom den gamla porten i murvelhuset. Och då är det full jul för familjerna G-J!

Dags att hylla familjen

Etiketter

,

Nu är familjen i Murviel. Jag är i Värmland. I Värmland går solen ner innan den gått upp. Nästan. Snön ligger i drivor här som i Stockholm. Det är minusgrader. Bilen är smutsig efter alla turer fram och tillbaka och jag är en dysterkvist.

Skulle man ju kunna tro nu när avresan till Murviel skjutits fram till självaste julafton för min del, medan de andra är på plats, men så är det faktiskt inte. Lite tufft var det att vinka av dem i eftermiddags och själv ge sig ut i snöglopp på vägarna istället för att som planerat vara en i resesällskapet. Jag hade sett fram emot det.

Jag har sneglat på klockan och tänkt att nu sitter de på planet; nu landar de snart och nu, i skrivande stund, har de nog snart passerat gränsen mellan Spanien och Frankrike. Så där som man gör när det inte blir som man tänkt.

Ändå är jag glad över att vara här hos mamma för jag behöver henne, blir lugnare när jag ser vilka framsteg hon gör trots att det är nästan omänskligt jobbigt för henne. Att hon har sina stunder efter vad hon varit igenom är inte konstigt och det är omöjligt att på telefonen kunna avgöra vad tonfall och röstlägen står för. Bättre att se själv.

Alltså är jag några dagar hos henne och roar mig med att tänka på vad alla jultindriga favoriter, som nu får klä murvelhuset i tingeltangel utan mig, kan tänkas hitta på. Jag fantiserar om hur jag kommer åkande på vår avenue och ser huset brösta sig i sin fina julstass (känn ingen press, hörrni!). Jag hoppas på att A:na är pyntgeneraler tillsammans med S och att de går loss på allt som släpats ner för ändamålet med liv och lust.

Julklappar har jag inte köpt några för till det har det inte funnits tid och julen blir med nödvändighet annorlunda på flera sätt än att den är utan snö och Kalle Anka klockan tre. Och just det känns bara skönt. Våra jular blir alltmer avspända historier och vi firar dem tillsammans för att vi vill, inte för att vi känner oss tvungna. J jobbar hela julhelgen därhemma och det innebär att det också är första julen vi firar helt utan henne. Vuxna lilla hon, med eget hem och i färd med att skapa sina egna traditioner. Hur fint, om än lite vemodigt, är inte det?

Sen har vi bonusfrun som är världsbäst på att blixtra iväg ett äsch! och sedan sno runt några varv och vips så har det blivit något annat lika bra eller ännu bättre. Älskade E och hans pappa – kan undra om man inte hittar dem tätt tillsammans, hukade över ett korsord som vi andra otåliga skulle ha övergett efter två minuter och så L, tryggheten, som likt en Marlon Brando vakar över hela härligheten.

Jag blir glad bara av att tänka på dem alla.
Har jag glömt någon?
Ja, inte jycken i alla fall, om ni trodde det. Det får bli en reprisbild på henne:

Sleep Is for the Faint Hearted

Etiketter

, , , ,

Framför mig har jag ännu en nattmangling för att få till det sista på min rektorsutbildningsrapport. Jag har redan fått respit en gång, så nu måste den bli klar och om två dygn är jag på väg till Murviel. Väl där vill jag helst inte tänka på jobbet mer än nödvändigt.

Problemet är bara att hur jag än försöker så kan jag inte snyta ur mig fler timmar än de tjugofyra futtiga som dygnet begränsas av. Fånigt, tycker jag, för jag vet ju vad jag måste göra. Min kollega i rummet bredvid har jag idag kommunicerat med mejlledes, för när inte jag varit upptagen i möten, så har hon varit det och vice versa. Luncherna denna vecka har varit tiominutershistorier och rast har stavats snabb kaffekopp framför Inboxen i datorn. Helgledigheterna har tillbringats i bil fram och tillbaka till Värmland och som besökare på sjukhus.

Och så på eftermiddagen besked från högre ort om att vi bossar måste vara tillgängliga under julledigheten för eventuell budgetrevision.

Härlig tjurrusning ända in i kaklet alltså och bara nästan skoj.

Så hur mår den här gnällspiken nu då? Som hon förtjänar? Som ett utsketet äppelmos (pardon my French!)?

Nähej, sörrni. Trött; javisst, men så tar jag en nattapaus, lastar av mig i bloggen och tar en tur bland murvielbilderna från i somras och vips så har jag fått förnyad energi.

Frukosthörnan i skön skugga

Frukosthörnan i skön skugga

Skall försöka lägga av vid tre-snåret, sova några timmar och uppbåda den sista nödvändiga energin för att packa ihop höstterminen.

Fast det blir färre klappar under granen i år – handlarna har fått klara sig utan mig, så det lär ju bli kännbart för dem!

Köpa drömhus utomlands…

Etiketter

, ,

Kära vänner,

Om det nu är så att någon av er läsare allvarligt funderar på att slå till på ett hus någonstans där snöskyfflar inte behövs, så finns det om några veckor tips och teasers i Expressens Köpa drömhus utomlands-bilaga:

En stunds eskapistisk läsning...

En stunds eskapistisk läsning…

Det kan vara så  att någon ni lärt känna bloggledes figurerar i sagda blaska…