22 dagar kvar, säger widgeten i högerkolumnen och det blir alltmer påtagligt varför vi gör denna vansinnesflytt, som just i detta nu känns jobbigare än vad jag i mina vildaste fantasier hade kunnat föreställa mig. Jag hade behövt vara ledig ett par veckor minst för att ro detta i land med något litet slags eqvilibrium i behåll.

Istället åker L på tjänsteresa i tre dagar, jag ger mig iväg på utbildning i lika många dagar och kvar i huset är allt det där som vi inte riktigt vet var det skall ta vägen. Mycket skulle komma väl till pass i Murviel men var skall vi magasinera det under tiden? Och hur skall det i såfall fraktas ner? Varenda kubikcentimeter kostar och jag blir stående med den ena prylen efter den andra i handen och undrar om det är värt det eller om den skall säljas, skänkas bort, sparas, förvaras eller skrotas! Det tar eoner av tid i anspråk och jag måste göra det själv.

Adrenalinet pumpar, avkopplingen känns långt bort men så kommer det ett mejl från Ewa med bilder från vår franska trädgård, där mimosan blommar och fem apelsiner, som trotsat kylan, klamrar sig fast på vårt alldeles egna apelsinträd och allt bara rinner av mig för att istället ersättas av tillförsikt och förväntan.

    

 Om 22 dagar är tillvaron en annan.

Om 22 dagar har vi lagt stockholmsflytten bakom oss och tar murvelhuset i anspråk. Murvelhuset heter det numer. S har döpt det.

I påskhelgen kommer första invasionen och hela vilda storfamiljen skall leta påskägg bland palmer, apelsinträd och oliver. DET blir grejer, det!