Se där vad jag lärt mig saker på första lektionen i franska (sac är vad jag förstår maskulint men min hund är feminin, så blir det då fatiguée eller fatigué…?)! Död är jag visserligen inte men enligt vår unge fransklärare går det alldeles utmärkt att informellt vräka ur sig sådana saker när nattsömnen inskränkt sig till ynkliga 4 timmar och dagen ångat på i stort sett utan paus i tolv timmar. Men förbaskat bra mår jag och fast besluten är jag att se till att jag tuggar i mig allt jag kan av vad som serveras på min intensivkurs i franska. Fem timmar i veckan fördelat på två tillfällen med läxor däremellan är det som gäller de närmaste veckorna och något slags resultat förväntar jag mig. Det gör de andra tre tappra själarna också, trots att vi det ringa antalet till trots lyckas vara en synnerligen brokig skara; här sitter en ambitiös femtonåring från Eritrea, som inte har utrymme i sitt skolschema för franska, eftersom hon anses vara i större behov av att slipa på svenskan, en nybakad student på väg till franskkurs i Paris och en kreativ frankofil i mediabranschen.

Och så jag då.

Tanten i gänget.

Här skall gamla språkfröken med en faiblesse för grammatik och ett berg av erfarenhet av språkinlärning samsas med de unga entusiasterna – ett upplägg som rimligen utgör en monumental utmaning för den unge fransosen som skall lära oss att räkna till sextionio och att böja être. Men glöm att jag lägger ner! Jag SKA prata franska nästa sommar!

Jag tröstar mitt gamla nylle med ny fin ”skolväska”:

Jag hänger den nonchalant över armen och bestämmer mig för att jag nog är lite trendig ändå, min höga ålder till trots!