Under den gångna helgen har förtjusta rapporter nått mig från murvelhuset. Där befinner sig finaste guddöttrarna med sina päron och deras franska dagar både börjar och slutar i det 27-gradiga poolvattnet. Att bada i den upplysta baljan när kvällen faller på vet jag är alldeles särskilt härligt och kanske är det också lite spännande när man är en femåring och en sjuåring?

De vuxna husgästerna gör som jag när jag är därnere och fotar maten de äter, vinet som dricks och ljuset som silar genom trädgrenar och in genom fönster och de verkar njuta i största allmänhet.

Huset gör det det skall, alltså, och jag är alldeles väldigt nöjd med det upplägget. Att vi har många att dela glädjen med. Att vi är fler som kan åka ner och titta till det och må bra samtidigt. För det var så jag föreställde mig det. Fyllt med favoriter. Ofta. Tillsammans med oss och på egen hand.

Själv har jag tillbringat helgen hos mamma tillsammans med E. Mamma är fin och jag inser att det blivit alldeles för sällan på sista tiden. Avspänt och mysigt är det hos henne, fast på ett helt annat sätt än i den franska värmen förstås. Mamma och syster E skall följa med ner i oktober, är det tänkt. Hon vill se bergen och vinfälten, havet och vägarna hon sett Tour de France-cyklisterna susa fram på framför TV-skärmen hemma i sin soffa. Temperaturen i oktober är nog mer lagom för en 80-taggare än de dryga trettio grader som råder där nu. Jag längtar.