Nu ligger ju inte Nomandie i Sydfrankrike och Millesgården har isande vintervindar runt knuten ännu men impressionisterna är franska så det förslår och när nu deras alster fyller salongerna i det gamla konstnärshemmet på Lidingö, ja då borde man kanske masa sig dit?

Från och med på lördag serveras normandisk tallrik i Millesgårdens café, så att även magen kan få sitt efter att ögat har fått sig en stunds avkoppling från vintern utanför.

Impressionisterna var ju svåra att inte tycka om även innan jag drabbades av min allt uppslukande frankofili men frågan är om jag hade uppmärksammat det korta inslaget om utställningen på lokalnyheterna om det inte hade varit för Murviel? Så till den milda grad uppmärksammat, dessutom, att jag slänger upp locket på min äpplemaskin och börjar knattra ner ett blogginlägg om de tankar det väcker! Allt går nämligen att relatera till Murviel. Jag lovar.

Så programmerad har min hjärna blivit att jag fångar upp allt franskt som nämns. Beckham ska tydligen till Frankrike för att sparka boll och även det sportnyhetsinslaget fångar min uppmärksamhet. Jag kan dock lova att det inte är ett brinnande fotbollsintresse som är orsaken till det, utan det faktum att sportreportern hade sydfranska palmer bakom sig när hon rapporterade om engelsmannens klubbyte.

Undrar förresten vad impressionisterna hade kunnat göra av mina murvielska vyer?

Vi har ju en liten akvarell målad av en av sommarens gäster på vår stockholmska vardagsrumsvägg – det får bli en repris på den:

Murvelporten enligt Ann

En smula impressionistisk den med, bestämmer jag mig för!