Det börjar bli trångt på min hårddisk och i trängseln av bilder, filmsnuttar och musik hittar jag sommaren. En av de mer spektakulära upplevelserna från i somras var byfesterna och då alldeles särskilt Fête Petetas 20 juli. Vår lilla by gick man ur huse och följde med teatersällskapet genom de vindlande gränderna genom byn upp mot det vackra torget framför maireriet.

Jag fascinerades inte bara av uppslutningen utan ännu mer av det faktum att här fick jag, alldeles oförberedd, bevittna hur gycklartraditionerna från way back lever vidare i högönsklig välmåga utan att jag har vetat om det.

I mitt tidigare lärarvärv har jag berättat för mina elever om dessa gyckel som något som försvunnit och ersatts av teater som finkultur i imposanta byggnader i våra europeiska städer. Tänk om jag då hade vetat att man i Murviel låtit teatern ta plats på varje liten öppen plats i byn och att man därmed blåst liv i de fina gamla gycklartraditionerna igen!