Dagens etapp var kort, rak, med obligatorisk stau men utan felnavigering, om man bortser från att jag krånglade lite inne i Heidelberg innan jag knappa tre timmar efter start i Mulhouse såg E i en korsning i närheten av hotellet. Och gissa om det var a sight for sore eyes!

Han ställer inte upp på publik bild hur som helst men anas kan han!

Jag gjorde mig snabbt av med bilen i närmaste garage, checkade in på knarriga, mysiga Schönberger Hof och trampade iväg till lämpligt näringsställe och vattenhål. Sällskapet var det allra, allra bästa, haket turistigt men mysigt, med fårfällar i korgstolarna och rödrutiga dukar på borden.

Öl förstås,

… och till sist en apfelkuchen

Vi satt utomhus vid den gamla bron och tittade på alla flanörer som gick förbi medan E berättade om tysk byråkrati och de nya kursarna han skall plugga tillsammans med.

Han blir så lärd, pojken! Det blir bra för honom i Heidelberg, med universitetet mitt i Altstadt och restauranger, pubar och barer överallt. Turistigt, ja, men inte på ett skränigt sätt, åtminstone inte så här års, trots att vi är många utsocknes på besök.

När schnitzlar, bratwurstar och apfelkuchen ätits upp gick vi och klappade på apan vid gamla bron över Neckar.

Om man gör det, berättade E, så kan man vara nästan säker på att man kommer tillbaka till Heidelberg. Nu var det väl inga höga odds på just det, eftersom E är här, åtminstone ett tag och stan är ett lämpligt stopp på vägen ner till Murviel.

Vi avslutade vår gemensamma eftermiddag uppe på Königstuhl med utsikt över Heidelberg och hela Neckardalen.

Dit tog vi oss med bergbanan, som knirkade sig uppför det branta berget, den sista biten med den äldre varianten från sent artonhundratal.

Slottet nedanför Königstuhl

Första anhalt – slottet – körde vi förbi

Uppe på toppen bröt solen genom molnen

En gång hotell med flott restaurang men numera alldeles ödsligt, trots det lilla caféet i källarplan

Den gamla bergbanan

48% lutning på det brantaste

De är så stränga, heidelbergarna!

Imponerande ingenjörskonst, det måste sägas! Imorgon brunchar E och jag tillsammans, inspekterar hans lägenhet och sedan far jag vidare norrut.

Färjan Travemünde-Trelleborg klockan 22 var planen, för att sedan plocka upp nästa underbara unge i Svalöv. Älskade S tar med sig göteborgaren E och följer med upp till Stockholm över helgen.

Välplanerat, eller hur?

Murviel OCH älsklingar, som inte heller har vett att hålla sig hemma – hur bra som helst!

Bilder blir det när jag har bättre nät – Hotell Schönberger Hofs nät är segt som kola – uppladdning av bilder är inte att tänka på!