Etiketter

,

Det nya året har etablerat sig och blivit vardag. Jag skriver 2014 utan att tycka att det känns märkligt längre och nu när januari börjar gå in i sitt slutskede, låter sig inte längre tankarna på murvelhuset motas bort av alla förpliktelser som de senaste veckorna ställt sig i vägen. Trots det, går det ännu inte att konsultera diverse flygbolags hemsidor för bokande av resor ner, eftersom det fortfarande är för mycket som inte låter sig planeras långt i förväg. Alltså tvingas jag hoppas på en spontanresa ner inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid.

Det där med spontanbokningar är dock inte alldeles lätt innan säsongens beziersflyg med Ryan Air kommit igång. Hur vi än vänder och vrider på det, blir det långa resdagar och en efterlängtad långhelg reduceras snabbt till en tidsmässigt betydligt ynkligare historia.

Men nu måste det snart bokas, innan intensiteten i längtet hotar att störa jobbenergin. Jag behöver tankarna på Murviel och att jag snart är där igen för att härda ut under de resterande månaderna av vinter. Det är nu jag brukar tycka att det är som allra mest klimattungt. Jag längtar alltid efter en vår, som på våra svenska breddgrader varje år tar alldeles för lång tid på sig att få fart.
Sent i februari kan det möjligen gå för sig att snika sig till en aldrig så liten halvtimme i solen på balkongen:

Februari 2012

Februari 2012

Ni vet, solen värmer ansiktet, det droppar från taket och först efter en liten stund inser du att det blivit för kallt om ryggen. Men det har hunnit spritta lite i livsandarna och du känner dig liksom lurad, när det dagen därpå vilar ett kompakt gråväder över gården utanför fönstret.

Samtidigt, längre söderut, är våren redan ett faktum. Förvisso med bakslag även där, men det är skillnad på bakslag och bakslag! Och i murvelhuset finns en öppen spis som vi ännu inte börjat använda. Vi kan ju alltid elda i den, om det blir för ruggigt i den languedocska våren. L funderar på en spisinsats för större värmeeffekt och jag hejar på:

Det finns ohemult många snygga exempel på sådana, så vi får försöka få till lite autobahn- och autoroute-körning med fraktgods även i år. Får för mig att svenska spisinsatser är bättre än franska, men det kan ju vara fel, förstås, även om det svenska klimatet över lag är aningens mer kylslaget än det sydfranska.