Timmen är sen och jag har traskat den korta biten från La Taverne Lea i regnet efter ännu en av de där underbara spontanträffarna som vi nybybor börjar bli riktiga experter på. För ovanlighetens skull hade jag gjort mig till och fixat till en habil ensammiddag,

när herrskapet H på väg till SuperU upptäckt att Leas var öppet och raskt slog på tråden för att föreslå en rendevouz på sagda sylta. Jag tackade förstås ja till ett sådant föredömligt förslag, drog på mig någorlunda presentabla paltor och traskade de få metrarna upp till Leas.

Vi satt ute i den ljumma kvällen, jag, passande nog, med en osttallrik som avslutning på min solitära middag hemmavid och med lokalt vin i glaset. Vi hann avhandla en hel del om det som är nu och om det som är ett önskvärt sen innan först små oansenliga, sedan allt större regndroppar jagade in oss under restaurangens tak.

Det där regnet har cirklat hotfullt runt vår by hela eftermiddagen utan att det blivit något av det. Eftermiddagens simtur blev dock kortare än planerad, eftersom åskan mullrade i bakgrunden och eftersom vatten och sådant väder inte är en optimal kombination…

Men det är fortfarande varmt och det är ganska mysigt att lyssna på regnet som smattrar på taket när kvällen nu raskt övergår i natt. Imorgon skall jag jobba framför skärmen lite till och sedan röja i det lilla gästrummet i badhuset. Ett av sommarens små projekt blir att iordningställa det för att utöka antalet sovplatser för kommande gäster. Jag skall rensa spindelnät, måla med äggoljetempera från Av Jord, fixa en våningssäng och dammsuga lokala brocantes efter ett litet romantiskt möblemang till den ena hörnan av det lilla rummet. Lagom hanterbart projekt för en som efter en lång, lång vinter mest längtar efter outsägligt slöa dagar, ömsom i en solsäng, ömsom i skuggan med en bra bok.