Etiketter
Eller inte jag men bloggen:
Tre år sedan jag registrerade den. La upp en bild på murvelhuset som jag tankat ner från Street View och gjort en skärmdump på.
Jag satt i vardagsrummet i vårt allt naknare hus och fantiserade om det franska livet som väntade. På soffbordet låg två franska magasin, en brasa sprakade i kaminen och ett halvt glas franskt balanserade på armstödet på soffan.
Jag minns de där blandade känslorna över att lämna huset jag tyckt så mycket om och som nu snart skulle överges för ett gammalt stenhus långt borta. Vemodet där jag satt och såg mig omkring. Hunden smackande bredvid mig – hon smackar i sömnen, lilla hunden – och L sedan länge med örat på kudden. Minns att jag tänkte att nog är det allt fint, ältahuset, med det mörka, ganska nya golvet av breda plankor, det nyrenoverade badrummet, de krispigt vita, ganska nymålade väggarna.
Underhållet, omhändertaget. Vårt sedan drygt ett decennium.
Minns att jag log vid tanken på alla festerna, jularna, S med alla sina övernattande vänner och vikten av att alltid ha extra tandborstar hemma. Morgnar i badrummet med tandborstglaset så fullt av nattgästernas tandborstar att det var omöjligt att veta vilken som var min. E som förnumstigt sade sig gilla fågelsången utanför sovrumsfönstret när vi flyttade dit i hans tidiga tonår och J som anordnade SPA-kvällar i det enorma bubbelbadkaret som vi kastade ut efter att bubbelmotorn packat ihop och höljt de unga badarna i hotfull rök.
Familjeliv.
Successivt hade jag börjat vänja mig vid tanken att det alldeles, alldeles strax skulle vara ett avslutat kapitel. Att huset skulle kännas ödsligt med bara mig, L och hunden.
Och så den pirrande, rusiga insikten om att ett annat stort hus att fylla med semestrande barn och vänner stod och väntade på oss. I Murviel lès Béziers. Varje gång jag skulle skriva namnet var jag tvungen att kontrollera att jag vänt accenterna åt rätt håll.
Där i min soffa i sena kvällen började jag fila på min blogg. Valde tema. Hittade en bild vår köpemäklare Ewa Tapper skickat och la upp den som en header. Klottrade ner en kort text om bloggar’n, dvs mig, och döpte bloggen till Murvielklotter, i brist på bättre.
Idag fyller den alltså tre år, har 506 inlägg, 726 bilder uppladdade under det senaste året, 84.663 besök och 1387 kommentarer. Det kanske ändå är så att vårt franska äventyr är tämligen väldokumenterat vid det här laget?
Så grattis då, treåringen – jag tror vi hänger ett tag till.
Murvielklotter 
Tack för ett trevligt inlägg! Det skulle kunna vara vi, jag, min man och våra nyss utflyttade tre unga vuxna!! Vi har alltsedan 1994 återvänt till södra Frankrike för våra sommarsemestrar tillsammans. I början med barnen och nu på senare år vi två. Vi har underhållit vår villa som vi bott i i 24 år. Den är full av goda familjeminnen, liknande dem du beskriver. Nu finns där en längtan att våga språnget- kanske mot ett boende i den del av världen vi ständigt återkommer till- södra Frankrike. Ni var modiga! Får se om vi också vågar!
Hoppas du fortsätter skriva i din blogg! Den är en av de bloggar jag helst följer! Hälsningar Boel Sjöberg
GillaGilla
Tack för dina fina ord! Visst vågar också ni – vågar lova att ni inte skulle ångra er!
GillaGilla
Tänk vad fort tiden går. Kul att se tillbaka på hur mycket som hänt under dessa år.
Kram och Grattenäran på Födelsedan
GillaGillad av 1 person
Ja, inte har det varit händelselösa tre år, precis…! Ömsom vin, ömsom vatten men hela tiden har Murviel fungerat som välgörande avledning och balsam för själen! Man får tacka för grattenärandet;)
GillaGilla